Era gåvor betyder oändligt mycket i vårt arbete bland barnen, som vi arbetar med. Tack vare dessa gåvor kommer vi att kunna rusta upp vattenförsörjningen på Rajiv Gandhi Memorial High School for the Disabled ndra Pradesh, Indien. Detta innebär att också att skolan kommer att kunna starta sin trädgårdsodling, dit det krävs vatten. Under 2019 kommer barnen kunna få mera färska grönsaker.
Vi kommer att kunna inreda de nya klassrummen på Kiotani skolan utanför Nairobi med bänkar och skåp. Skolbyggnaden är klar till terminsstart 3 januari, och betyder att det äntligen finns tillräckligt med klassrum för att varje klass skall få var sitt rum.
Vi kommer att kunna se till att skolbarn på Theodori skolan i Jharkand, Indien får skolmat varje dag. Och mycket mer! Vi kommer att kunna köpa getter och lamm, plantera träd och dela ut skolmaterial och skoluniformer och skolskor. Ett stort tack till alla!
Om du kan fortsätta att handla i webb butiken. Under 2019 kommer vi att redovisa vart gåvorna hamnar. Men redan nu vill vi visa det fantastiska Julkort som kommit från barnen på Rajiv Ghandi skolan!
Familjen bodde i ett enkelt hus byggt med kartongbitar och plast. Det byggs många fina och stora hus i närheten och pappan fick ibland hjälpa till att bära sten på något bygge. Mamman samlade in plastdelar på sophögen och sålde till insamlingsbilen, som med jämna mellanrum kommer för bli slumområdet för att köpa upp plasten. En dag kommer inte mamman hem. Så småningom får man veta att hon blivit påkörd på den stora Mombasavägen alldeles i närheten där man bor. Hon blir antagligen förd till ett sjukhus, men ingen vet om hon lever eller om hon är död. Ingen vet vart hon blev förd.
Pappan ger sig ut för att hitta sin hustru och lämnar barnen ensamma. Han blir borta flera dagar. Han kommer inte hem, och ingen vet var han finns. Under tiden sörjer grannarna för flickorna och ger dem mat. Grannarna anar oråd och tar kontakt med socialarbetarna hos Positive Life Kenya, organisationen som New Hope arbetar med i slummen. Men de kan egentligen inte göra så mycket, då alla tror att pappan skall komma tillbaka. Så händer det som inte får hända! En natt vaknar grannarna vid förfärliga skrik från rucklet där flickorna sover. Båda två är våldtagna! Mannen grips och lämnas över till polisen, men då inte flickorna har någon förmyndare finns det ingen som kan anmäla mannen! Mannen går fri!
Först då kan flickorna tas om hand av Positive Life Kenya. Båda flickorna är skadade. De får läkarvård och får under en kort tid bo hemma hos en av socialarbetarna. Man söker efter släktingar, men finner inga, och så småningom kommer de till Kiotaniskolan.
Personalen på skolan försöker ta hand om flickorna på bästa sätt, men man kan inte låta bli och fråga sig hur flickornas framtid kommer att bli. De frågar sig säkert var mamman och pappan finns. Vem kan trösta dem när minnena från den hemska natten dyker upp i deras tankar? Vem kommer att stötta dem i kommande svåra skeden i livet? Detta är bara en av de många historier, som barnen på Kiotaniskolan bär med sig. Alla barn på skolan har i tidiga bandomen fått uppleva hur grymt livet kan vara. De flesta har fått utstå hugg och slag och har bevittnat övergrepp, slagsmål, droger och fylla. Många har fått gå till sängs med tom mage. När de blir större blir de själva översittare och ger sig på de svagare. Det gäller ju att överleva! Därför är det viktigt att bryta den onda cirkeln och få bort barnen från denna skadliga miljö. Förhoppningsvis kommer de med utbildning inse att det går att skapa en framtid långt bort från Nairobis slumområden!
Därför satsar New Hope på att bygga ut Kiotaniskolan, så allt fler barn skall få möjlighet till en normal barndom och en framtid. Vi hoppas att du kan hjälpa oss med detta genom en donation så Amelia och Nancy kan få bo kvar på skolan! Swisha din gåva på 123 901 1883 och skriv Kiotani i meddelandet.
Amelia och Nancy heter egentligen något annat och de är inte med på bilderna som visas.
För 12 år sedan var New Hope Skolan i Mishomoroni slummen utanför Mombasa en halvt färdigbyggd skola utan tak. Väggarna mellan skolsalarna var tygskynken och under regnen forsade det in vatten i de översta skolsalarna och hela skolgården förvandlades till en lervälling. Förutom skolan fanns det ett barnhem för gatubarn. Där levde 60 barn utan toaletter och rinnande vatten. All mat kokades över öppen eld utomhus. Sakta har allt förbättrats. Skolbyggnaden blev färdig. Toaletter kom på plats, och en matsal/aula och kök byggdes. Samtidigt gjordes en medveten satsning på att höja den akademiska standarden på skolan, genom att stötta lärarna. De fick bättre löner och de fick betalt hela året – inte bara under terminerna. Nöjda lärare gör ett bättre jobb!
Varje år genomförs det statliga centrala prov i Kenya. År efter år klättrade New Hope skolan mot bättre resultat. Nu ligger skolan bland de 10-15 bästa skolorna i distriktet! En central person i detta förbättringsarbete är naturligtvis rektorn, Japheth Eyama. Han har kämpat på sin kant med att få ihop sponsorer till material och böcker. Men utan stöd från reseföretaget UVET Nordic och New Hope, hade det tagit mycket längre tid. Alla byggnader har uppförts med stöd från UVET Nordic! I början av mars besökte representanter från New Hope i Sverige skolan. Det är fantastiskt att komma tillbaka och se hur skolan har utvecklats och hur barnen trivs med sin nya lokalt tillverkade lekplats! Vi fick träffa nöjda lärare och elever. Skolan har fått hela området att lyfta! Grannhusen, som för 10 år sedan var hyddor och med palmtak har förvandlats till enkla hus med plåttak. Den lokale parlamentsledamoten besökte New Hope skolan förra helgen, och han har nu lovat att se till att det satsas ännu mera på omgivningarna. Dessutom lovade han att försöka stötta barnhemmet ekonomiskt. Han vet säkert vilket enormt arbete som görs genom att 60 gatubarn får leva och bo på skolan. Men viktigast av allt är att studenterna på skolan lyckas och kan komma vidare till gymnasieutbildningar. Tack vare de goda skolresultaten har flera redan fått stipendier till prestigefyllda skolor i Nairobi och Mombasa. 2018 är det inte mindre än 7 flickor och 5 pojkar från avgångsklassen, som förväntas få så bra resultat, att de kan söka sådana stipendieplatser på elitskolor som Starehe och Safaricom Academy.
Ännu några år kommer New Hope att fortsätta att stötta skolan och dess lärare, men snart är det dags för projektet att stå på egna ben.
Ibland känns det som vi fokuserar mest på att barn skall få mat, husrum och skolgång, och så kanske det måste vara i en värld där det vimlar av trashankar och barn som far illa. Men barn måste också få ha lite kul! Barn måste också få leka! Barn måste också få nya upplevelser. I samband med ett besök av representanter från New Hope och SAS U-Assist beslöt vi att ta barnen på Kiotaniskolan på en skolutflykt. Spänningen var olidlig när de tre bussarna hämtade barnen kl 08.00 på morgonen vid skolan. Längs resvägen såg man vilda zebror och giraffer och gazeller, vilket alla tyckte var spännande.
The Giraffe Centre sponsrade hela gruppen genom att ge gratis entré. En av centrets guider tog hand om horden av 69 barn och undervisade dem om giraffer, utrotningshotade djur och klimatförändringar på ett föredömligt sätt. Alla barn lyssnade andäktigt och svarade på frågor. Sedan fick alla en skopa med giraffpellets i handen och man fick mata Rotchildgirafferna som finns på centret. Om man kommer till Nairobi är ett besök på Giraffcentret ett måste! Efter att ha bekantat sig med girafferna for alla vidare till Mamba Village, där det finns krokodiler, strutsar och sköldpaddor. Återigen blev vi guidade runt bland djuren och alla som ville fick klappa dem. Zebror och giraffer finns i Kiotanis omgivning, men krokodiler, strutsar och sköldpaddor hade ingen sett förut i verkligheten.
Lunchen blev en lyckad tillställning. 69 barn tvättade händerna noga och bänkade sig därefter vid långbord och serverades grillad kyckling och pommes. Oj vad de åt! Att få kött är en otrolig lyx och att få pommes därtill var helt himmelskt. Kycklingbenen var ordentligt avgnagda och tallrikarna helt rena när måltiden var över! Därefter väntade ytterligare aktiviteter: Barnen kunde rida kamel, åka karusell, rida häst eller göra ansiktsmålningar. En båt stakades runt i en damm. Vi säkerhetsmedvetna svenskar sade, att den kunde vi inte låta barnen åka ut med. Det fanns ju inga flytvästar! MEN det var just båten som drog till sig det största intresset. Ingen hade ju någonsin sett ett så stort vatten som den här lilla dammen och ingen hade tidigare åkt båt. Så en massa lyckliga ungar fick en liten båttur för första gången i livet den här söndag eftermiddagen i februari! Det var ett trött men lyckligt gäng som framåt kvällen levererades tillbaka till skolan. Nästa dag i skolan ritade och skrev man om vad man varit med om. Det var svårt att sammanfatta vad de flesta tycket var ”bäst” men krokodilerna var spännande och kycklinglunchen tog nog ändå priset!
Till centret kommer ett par gånger i veckan ett 15-tal barn för att få hjälp med läxor, få duscha och få tvätta sina kläder. Dessa barn är alla under 15 år – de flesta är i lågstadieåldern. De bor hos sina fostermödrar, som PEFAN ger ett visst ekonomiskt stöd och de går i skolor som vilka andra etiopiska barn som helst. Men på centret for de den där lilla extra pushen med sina studier. De får träffa barn, som liksom de själva ine har någon förälder i livet och icke minst får de umgås med ungdomarna på PEFAN.
Dessa ungdomar har alla varit i samma situationen som de mindre barnen, och nu är de strålande exempel på att man kan lyckas, även om man har alla odds emot sig. Det är nu ett 30-tal ungdomar som har haft PEFAN som sitt andra hem under sin uppväxt! De har alla tagit studenten och läst eller läser på Universitet. Alla ser fortfarande PEFAN centret som sitt hem, och under lediga stunder är de där och hälper till med skötseln av hemmet och de mindre barnen.
Hur allt börjar kan du se på denna lilla filmsnutt, som visserligen har några år på nacken, men fortfarande är aktuell.
https://vimeo.com/6431118
