Mat bespisningen har blivit en framgång, och föräldrarna står i kö att få in sina barn på skolan. Kvinnorna från byn håller i matlagningen och disken. Just nu finns det 70 barn på skolan! Allt ifrån ”babyclass” till högre förskolan – gissar att man kan sammanlikna den med vår 6-årsverksamhet. I år var det 9 elever som testades för att se om de kunde gå vidare till första klass i den ”riktiga skolan”. Lärarna verkade säkra på att de skulle bli accepterade på grundskolan, ca 1 timmas promenad från Mikaoni skolan. Två dagliga promenader eller språngmarscher på en timma var ger bra fysik! Det är därför Kenya har så många bra löpare!
På Mikaoni betalar föräldrarna Kes 50 per barn i månaden och då är skolmaten inkluderad, även om man bara är på skolan halva dagen. Även en fattig familj kan ha råd att betala detta. När man börjar på riktiga skolan kostar det Kes 200 i månaden plus att man måste betala Kes 50 för skolmat. Det motsvarar Sek 25 i månaden, och det är mycket pengar för en fattig bonde eller daglönare. Därtill kommer kostnad för uniform (Ca. Sek 50) och skolböcker och skor. Då kan avgifterna vara betungande.
Britt Marie Seex, som är vår kontakt på skolan ordnade under året att man fick gungor och en rutschbana. Gissa om den användes!
Det behövs fortfarande pengar till pennor, papper, planscher och annat läromaterial. Vi diskuterade också hälsofrämjande åtgärder med Godfrey. Kampen mot ”Jiggers”, dvs en liten larv som kryper in under tånaglar och kan orsaka kraftiga infektioner fortsätter. Ett annat gissel är mask hos små barn. Olika mask i magen är vanligt i Afrika och detta sänker motståndskraften hos barn. De blir svaga och håglösa. Årskostnaden för avmaskning är ungefär Sek 75 per barn. Om projektet skall lyckas bör alla barn vara involverade, men att sätta igång detta fordrar först och främst ett godkännande från föräldrarna. Vi får se hur diskussionen slutar.
Inför 2016 har vi sponsorer av lärarlönerna på Mikaoni skolan från Go Slow Travel och Resebemanning. Men alla kan bidraga med pengar till skolmaterial eller avmaskningsmedicin!
47 barn har passerat centret. Ett av barnen kunde inte anpassa sig till de regler som Fish satt upp och återvände till sitt liv i slummen. Ett av barnen har avlidit. Av de övriga 45 barnen har 5 redan tagit sin Universitetsexamen och har jobb. 23 stycken läser för närvarande vid olika universitet i Etiopien. Det kommer att finna både läkare och civilingenjörer bland dem om några år.
De övriga 17 barnen går allesammans i bra skolor i Addis. Fish står för skolavgiften och har skaffat fostermammor till barnen. Dessa mammor får en nominell betalning för att ta hand om barnen, men de får samtidigt undervisning av Fish i hygien och barnuppfostran.
Några gånger i veckan kommer barnen till Centret för att få hjälp med läxor, bada och duscha och inte minst uppfostrande lektioner i allt från matlagning till vett och etikett! Pojkar och flickor behandlas absolut lika. Pojkarna får också lära sig tvätta och laga mat, vilket är mycket ovanligt i den här delen av världen. Problem löser man med Fish eller något av de äldre barnen.
Resultatet: fantastiska ungar med framtidstro, självförtroende och en respekt för andra! På centret har de hittat ”sin familj”. Alla har vidlyftiga framtidsplaner som inte sällan inkluderar att man skall ta en mastersutbildning på ett universitet i Europa eller USA. Så det är inget fel på ambitionsnivån.
Nu står Fish framför stora utmaningar, då hans insats blivit uppmärksammad av Addis stad, som ser en möjlighet att skicka ännu flera barn till Centret. Det finns tusentals barn som skulle behöva få en chans till skolgång och en framtid, men att vara ”pappa” till 45 barn är redan en stor uppgift. Och tar på krafterna. Dessutom är det ett relativt stort ekonomiskt åtagande att sörja för ytterligare 10-20 barn. Kostnaden för ett barn är ungefär 500 i månaden för mat, skola, transporter, kläder etc. Men Fish ger inte upp.
Intressant att få komma tillbaka till ett projekt! Det första jag lade märke till var att omgivningarna kring huset blivit uppgraderade. Vägen var stensatt, och flera nya hus blivit byggda. Den här delen av Mecanisa har blivit mer medelklass än vid vårt tidigare besök. Antagligen kommer detta att avspegla sig i hyresförhandlingarna för PEFANS hus.
Av de 28 studenterna är det 5 som har tagit examen och som har jobb. Trots att ekonomin i Etiopien genomgår en boom är det svårt att få jobb. Första jobbet innebär att man tjänar ca 2.000-3.000 BIR i månaden, motsvarande ca Sek 800-1.200 i månaden. Det är svårt att leva på denna lön, och att skaffa en egen bostad är det inte tal om. Man bor kvar hos sina fostermammor eller hos sina egna mammor i slummen.
För de 23 studenterna, som fortfarande studerar vid universitet är PEFAN huset fortfarande ”hemma” under loven. En del av studenterna, som studerar i Addis, bor på heltid på PEFAN mot att de tar hand om verksamheten åt Fish, då han är i Sverige. De verkar sköta verksamheten på ett bra sätt.
17 barn går fortfarande i folkskola/gymnasium och kommer till PEFAN huset som vanligt, dvs ett par gång i veckan. När inte Fish finns på plats är det någon av de äldre studenterna som tar hand om de yngre barnen och hjälper dem nä de kommer till centret.
Sedan en tid tillbaka har man också börjat inskolningen av de 8 nya barn, som de sociala myndigheterna anvisat till PEFAN. Tanken är att man till sommaren 2016 skall ha anpassat dem och deras fosterföräldrar till centret och livet på centret. Eftersom Fish måste vara i Sverige för att tjäna pengar har denna process gått trögt. Det är ju Fish som har erfarenheten av inskolningsprocessen.
Barnens bakgrundshistorier är sorgliga. Hiv smittade föräldrar, övergivna mödrar, döda föräldrar osv. Några av barnen är också Hiv smittade. För ett lyckat resultat måste de här barnen leva efter samma värdegrund som övriga barn på PEFAN. Just nu går de i statliga skolor, men av erfarenhet vet Fish att nyckeln till barnens framgångar har varit att de fått gå i bra skolor. Man skall börja undersöka om man kan få in barnen i den privata katolsk skolan där många av de andra barnen på PEFAN har gått från nästa läsår. Då kommer dessa nya barn att få samma press som övriga PEFAN barn att plugga. Men allt kostar pengar!
Den etiopiska ekonomin går på högvarv, vilket också medför att alla omkostnader skjutit i höjden. Detta drabbar också PEFAN verksamheten. Hyran och matkostnaderna ökar, så ekonomin är klart ansträngd. Man saknade koppar och bestick till alla, så jag ordnade en förtida julklapp, så alla kunde äta tillsammans. Om några år kommer ungdomarna, som nu utbildar sig, att kunna bidraga till ekonomin om de får jobb. Men de närmaste 5 åren kommer att vara tuffa.
I övrigt behöver centret filtar och lakan och en ny duk, om man någonsin skall ge något utöver de anslagna pengarna. Här finns verkligen ingen lyx, och möblerna har snart sett sina bästa dagar. Tyvärr finns det inte något IKEA i Addis! Tvättmaskinen hade gått sönder och man försökte nu reparera den.
Det är fantastiskt att tillbringa tid med barnen på centret. Alla är glada, positiva och öppna. Man behandlar varandra med stor respekt. De äldre barnen hjälper de mindre barnen, precis som man önskar att äldre syskon skall göra. Det gäller allt från att hjälpa till med läxläsning eller att fixa ett blixtlås, som hakat upp sig. Allt sker med mycket kärlek och omtanke och man verkar ha kul tillsammans.
Fish gör ett fantastiskt jobb. Han har det kämpigt och jag är glad att New Hope kan stötta honom med pengar till hyran. Önskar jag kunde betala mer av omkostnaderna för barnen! Det har visat sig vara väl investerade pengar!
Addis Abeba den 8 november 2015-11-08
Det händer mycket kring Novy Dom och Agneta. 16 barn, det är alltid något på gång, positivt eller negativt. Glädjeämnen och stora bekymmer. Vi har under vårt besök varit med om både ock. Det är för närvarande många små barn. Flera nya sedan vårt besök för drygt tre år sedan. Barn har kommit till fosterfamiljer och i några fall återförenats med mamma och/eller pappa. Mestadels har det gått bra, men inte i alla fall. Det är tanken att barnen i ett akut skede kommer till Novy Dom för att slussas vidare. Novy Dom är numera en mycket uppskattad företeelse i Reni. Det var svårt till en början, man undrade vad en svenska (Agneta) skulle göra i denna avkrok av Ukraina. Man är nu på gång (sedan länge) att registera Novy Dom som ett rehabiliteringshem och därmed få en mer officiell status, men det är många byråkratiska problem på vägen.
Sykonen Kalchu har vi mött många gånger nu. Silvia, som nyss fyllt 20 år, är den äldsta som bott i Novy Dom. Hon har nyligen fått eget boende tillsammans med sin pojkvän och jobbar nu på Novy Dom. Hon och hennes två bröder var de första som kom dit, för åtta år sedan. Den äldste brodern, Sasha 18 år, går nu en utbildning till bilmekaniker långt österut i Ukraina. Om ett år har han förhoppningsvis ett diplom på detta och goda förutsättningar att få jobb. Vi har i vår projektgrupp i Långared (Barn i Ukraina) beslutat att stå för hans kostnader under utbildningstiden. Den yngre brodern Serjoza, 16 år, bor fortfarande hos Agneta och är ett stort stöd för de yngre barnen. Liksom alla barn i Novy Dom har syskonen en hemsk historia från barndomen att bära på.
Som sagt det händer mycket. När vi under tisdagen besökte byn Nagornoe, för att dela ut matpaket fick polisen se en skymt av vår bil. De ringde till Nina, som var med i bilen. Tre övergivna och hungriga barn i byn var i omedelbart behov av omhändertagande. Polisens besked till de berusade föräldrarna var att om ni inte frivilligt lämnar barnen till Novy Dom måste vi ta dem till ett internat. Vi väntade in polisen, som kom och berättade för oss att barnen nu var försvunna. Nu får Agneta, Nina och Vadik avvakta och se vad som händer, men de är beredda att rycka ut. Detta är vardag för dem. När barn hämtas på det här sättet tar mat, avlusning och dusch vid. Därefter nya kläder och snart är de glada, väl omhändertagna av både personal och de nya kompisarna i Novy Dom.
Sista kvällen var det fest igen! Fyra födelsedagsbarn (inklusive Silvia) firades vid kvällsmaten. Det bjöds på våfflor igen! Måndagens våfflor gav mersmak, detta var en nyhet för barnen och de tyckte mycket om dem. Till detta Margaretas och Maritas kladdkaka med grädde och banan, det var också mycket uppskattat. Det var hurrande och sjungande på många språk och naturligtvis presentuppvaktning. Det blev också kramkalas! Det var ju sista kvällen för oss, några tårar blev det också.
Upp tidigt (kl 3.30) på torsdag morgon för att på nytt tas oss till flygplatsen i Chisinau. Vi blev lite oroliga, taxibilen kom tio minuter sent, men den kom och vi var i god tid till flygplatsen. Vi lät Agneta, Nina och Vadik slippa den långa resan tur och retur. De behöver verkligen vila efter några extra intensiva dagar. De har ju haft fyra extra personer att ta hand om och visa så mycket som möjligt av området och verksamheten. Vi är mycket tacksamma till dem och övrig personal och barn. Alla har verkligen bidragit till att vi fått tre fantastiska dagar.
I oktober kommer ytterligare besökare från Sverige! För ordningens skull vill vi berätta att vi naturligtvis står för våra resekostnader själva.
New Hope stödjer arbetet på Novy Dom genom att donera pengar till matpaket som delas ut till utsatta barnfamiljer i området. Resebyråkedjan Resia är en av de största bidragsgivarna till detta projekt. Du kan också stötta genom vår webshop
Läs mer om
Barnen hade aldrig nått de resultaten utan stöd från PEFAN. De flesta av dem kommer från trasiga hem förhållanden och har i vissa fall levt som gatubarn, innan de kom till centret. Med PEFANs hjälp har de fått gå i bra skolor och fått hjälp med läxläsning. Dessutom har de blivit trygga i den familjeatmosfär som råder på PEFAN.
Samtidigt som de stora barnen försvinner till universitet kommer det till nya små barn. Addis expanderar och människor flyttar in från landsbygden under kaotiska former. Massor av barn överges eller lever som gatubarn. 8 nya barn har kommit till PEFAN under sista året. De äldre barnen tar hand om de yngre. Vid stora helger och under lov kommer man på besök till sitt ”hem” och då är det fest! Grattis till de 5 glada studenterna och lycka till med universitets studierna!
Läs mer om Pefan projektet!
