Det händer mycket kring Novy Dom och Agneta. 16 barn, det är alltid något på gång, positivt eller negativt. Glädjeämnen och stora bekymmer. Vi har under vårt besök varit med om både ock. Det är för närvarande många små barn. Flera nya sedan vårt besök för drygt tre år sedan. Barn har kommit till fosterfamiljer och i några fall återförenats med mamma och/eller pappa. Mestadels har det gått bra, men inte i alla fall. Det är tanken att barnen i ett akut skede kommer till Novy Dom för att slussas vidare. Novy Dom är numera en mycket uppskattad företeelse i Reni. Det var svårt till en början, man undrade vad en svenska (Agneta) skulle göra i denna avkrok av Ukraina. Man är nu på gång (sedan länge) att registera Novy Dom som ett rehabiliteringshem och därmed få en mer officiell status, men det är många byråkratiska problem på vägen.
Sykonen Kalchu har vi mött många gånger nu. Silvia, som nyss fyllt 20 år, är den äldsta som bott i Novy Dom. Hon har nyligen fått eget boende tillsammans med sin pojkvän och jobbar nu på Novy Dom. Hon och hennes två bröder var de första som kom dit, för åtta år sedan. Den äldste brodern, Sasha 18 år, går nu en utbildning till bilmekaniker långt österut i Ukraina. Om ett år har han förhoppningsvis ett diplom på detta och goda förutsättningar att få jobb. Vi har i vår projektgrupp i Långared (Barn i Ukraina) beslutat att stå för hans kostnader under utbildningstiden. Den yngre brodern Serjoza, 16 år, bor fortfarande hos Agneta och är ett stort stöd för de yngre barnen. Liksom alla barn i Novy Dom har syskonen en hemsk historia från barndomen att bära på.
Som sagt det händer mycket. När vi under tisdagen besökte byn Nagornoe, för att dela ut matpaket fick polisen se en skymt av vår bil. De ringde till Nina, som var med i bilen. Tre övergivna och hungriga barn i byn var i omedelbart behov av omhändertagande. Polisens besked till de berusade föräldrarna var att om ni inte frivilligt lämnar barnen till Novy Dom måste vi ta dem till ett internat. Vi väntade in polisen, som kom och berättade för oss att barnen nu var försvunna. Nu får Agneta, Nina och Vadik avvakta och se vad som händer, men de är beredda att rycka ut. Detta är vardag för dem. När barn hämtas på det här sättet tar mat, avlusning och dusch vid. Därefter nya kläder och snart är de glada, väl omhändertagna av både personal och de nya kompisarna i Novy Dom.
Sista kvällen var det fest igen! Fyra födelsedagsbarn (inklusive Silvia) firades vid kvällsmaten. Det bjöds på våfflor igen! Måndagens våfflor gav mersmak, detta var en nyhet för barnen och de tyckte mycket om dem. Till detta Margaretas och Maritas kladdkaka med grädde och banan, det var också mycket uppskattat. Det var hurrande och sjungande på många språk och naturligtvis presentuppvaktning. Det blev också kramkalas! Det var ju sista kvällen för oss, några tårar blev det också.
Upp tidigt (kl 3.30) på torsdag morgon för att på nytt tas oss till flygplatsen i Chisinau. Vi blev lite oroliga, taxibilen kom tio minuter sent, men den kom och vi var i god tid till flygplatsen. Vi lät Agneta, Nina och Vadik slippa den långa resan tur och retur. De behöver verkligen vila efter några extra intensiva dagar. De har ju haft fyra extra personer att ta hand om och visa så mycket som möjligt av området och verksamheten. Vi är mycket tacksamma till dem och övrig personal och barn. Alla har verkligen bidragit till att vi fått tre fantastiska dagar.
I oktober kommer ytterligare besökare från Sverige! För ordningens skull vill vi berätta att vi naturligtvis står för våra resekostnader själva.
New Hope stödjer arbetet på Novy Dom genom att donera pengar till matpaket som delas ut till utsatta barnfamiljer i området. Resebyråkedjan Resia är en av de största bidragsgivarna till detta projekt. Du kan också stötta genom vår webshop
Läs mer om
