47 barn har passerat centret. Ett av barnen kunde inte anpassa sig till de regler som Fish satt upp och återvände till sitt liv i slummen. Ett av barnen har avlidit. Av de övriga 45 barnen har 5 redan tagit sin Universitetsexamen och har jobb. 23 stycken läser för närvarande vid olika universitet i Etiopien. Det kommer att finna både läkare och civilingenjörer bland dem om några år.
De övriga 17 barnen går allesammans i bra skolor i Addis. Fish står för skolavgiften och har skaffat fostermammor till barnen. Dessa mammor får en nominell betalning för att ta hand om barnen, men de får samtidigt undervisning av Fish i hygien och barnuppfostran.
Några gånger i veckan kommer barnen till Centret för att få hjälp med läxor, bada och duscha och inte minst uppfostrande lektioner i allt från matlagning till vett och etikett! Pojkar och flickor behandlas absolut lika. Pojkarna får också lära sig tvätta och laga mat, vilket är mycket ovanligt i den här delen av världen. Problem löser man med Fish eller något av de äldre barnen.
Resultatet: fantastiska ungar med framtidstro, självförtroende och en respekt för andra! På centret har de hittat ”sin familj”. Alla har vidlyftiga framtidsplaner som inte sällan inkluderar att man skall ta en mastersutbildning på ett universitet i Europa eller USA. Så det är inget fel på ambitionsnivån.
Nu står Fish framför stora utmaningar, då hans insats blivit uppmärksammad av Addis stad, som ser en möjlighet att skicka ännu flera barn till Centret. Det finns tusentals barn som skulle behöva få en chans till skolgång och en framtid, men att vara ”pappa” till 45 barn är redan en stor uppgift. Och tar på krafterna. Dessutom är det ett relativt stort ekonomiskt åtagande att sörja för ytterligare 10-20 barn. Kostnaden för ett barn är ungefär 500 i månaden för mat, skola, transporter, kläder etc. Men Fish ger inte upp.
Intressant att få komma tillbaka till ett projekt! Det första jag lade märke till var att omgivningarna kring huset blivit uppgraderade. Vägen var stensatt, och flera nya hus blivit byggda. Den här delen av Mecanisa har blivit mer medelklass än vid vårt tidigare besök. Antagligen kommer detta att avspegla sig i hyresförhandlingarna för PEFANS hus.
Av de 28 studenterna är det 5 som har tagit examen och som har jobb. Trots att ekonomin i Etiopien genomgår en boom är det svårt att få jobb. Första jobbet innebär att man tjänar ca 2.000-3.000 BIR i månaden, motsvarande ca Sek 800-1.200 i månaden. Det är svårt att leva på denna lön, och att skaffa en egen bostad är det inte tal om. Man bor kvar hos sina fostermammor eller hos sina egna mammor i slummen.
För de 23 studenterna, som fortfarande studerar vid universitet är PEFAN huset fortfarande ”hemma” under loven. En del av studenterna, som studerar i Addis, bor på heltid på PEFAN mot att de tar hand om verksamheten åt Fish, då han är i Sverige. De verkar sköta verksamheten på ett bra sätt.
17 barn går fortfarande i folkskola/gymnasium och kommer till PEFAN huset som vanligt, dvs ett par gång i veckan. När inte Fish finns på plats är det någon av de äldre studenterna som tar hand om de yngre barnen och hjälper dem nä de kommer till centret.
Sedan en tid tillbaka har man också börjat inskolningen av de 8 nya barn, som de sociala myndigheterna anvisat till PEFAN. Tanken är att man till sommaren 2016 skall ha anpassat dem och deras fosterföräldrar till centret och livet på centret. Eftersom Fish måste vara i Sverige för att tjäna pengar har denna process gått trögt. Det är ju Fish som har erfarenheten av inskolningsprocessen.
Barnens bakgrundshistorier är sorgliga. Hiv smittade föräldrar, övergivna mödrar, döda föräldrar osv. Några av barnen är också Hiv smittade. För ett lyckat resultat måste de här barnen leva efter samma värdegrund som övriga barn på PEFAN. Just nu går de i statliga skolor, men av erfarenhet vet Fish att nyckeln till barnens framgångar har varit att de fått gå i bra skolor. Man skall börja undersöka om man kan få in barnen i den privata katolsk skolan där många av de andra barnen på PEFAN har gått från nästa läsår. Då kommer dessa nya barn att få samma press som övriga PEFAN barn att plugga. Men allt kostar pengar!
Den etiopiska ekonomin går på högvarv, vilket också medför att alla omkostnader skjutit i höjden. Detta drabbar också PEFAN verksamheten. Hyran och matkostnaderna ökar, så ekonomin är klart ansträngd. Man saknade koppar och bestick till alla, så jag ordnade en förtida julklapp, så alla kunde äta tillsammans. Om några år kommer ungdomarna, som nu utbildar sig, att kunna bidraga till ekonomin om de får jobb. Men de närmaste 5 åren kommer att vara tuffa.
I övrigt behöver centret filtar och lakan och en ny duk, om man någonsin skall ge något utöver de anslagna pengarna. Här finns verkligen ingen lyx, och möblerna har snart sett sina bästa dagar. Tyvärr finns det inte något IKEA i Addis! Tvättmaskinen hade gått sönder och man försökte nu reparera den.
Det är fantastiskt att tillbringa tid med barnen på centret. Alla är glada, positiva och öppna. Man behandlar varandra med stor respekt. De äldre barnen hjälper de mindre barnen, precis som man önskar att äldre syskon skall göra. Det gäller allt från att hjälpa till med läxläsning eller att fixa ett blixtlås, som hakat upp sig. Allt sker med mycket kärlek och omtanke och man verkar ha kul tillsammans.
Fish gör ett fantastiskt jobb. Han har det kämpigt och jag är glad att New Hope kan stötta honom med pengar till hyran. Önskar jag kunde betala mer av omkostnaderna för barnen! Det har visat sig vara väl investerade pengar!
Addis Abeba den 8 november 2015-11-08
Pefan i Etiopien har vi stöttat sedan 2012. Här har vi en nära kontakt och den senaste informationen vi fått är att alla fem ungdomar som skrev sin examen i juni fått besked att de klarat sig och väntar nu på Universitetsplaceringen. Fish (Pefans ”pappa”) kommer åka hem till Addis inför skolstart i september då han gärna vill närvara, men kommer sedan att åka tillbaka till Umeå och arbeta för att få pengar till sin verksamhet. Fish är en fantastisk eldsjäl som behöver all support han kan få. Genom hans försorg har ett femtiotal barn från slummen i Addis fått möjlighet till skolgång och en ljus framtid.
Projektet i Indien är nytt, här fick vi kontakten i juni. En skräddare i Dehli vid namn Kuku som vid sidan av sin verksamhet har tagit hand om barn från slummen och räddat dem från ett liv som tiggare på gatan. Kuku ser till att barnen får möjlighet att gå i skolan, men även en meningsfull fritid, genom ett ”dagcenter”. Skoluniform och riktiga skor är viktigt då barn som kommer i flip flop blir straffade av lärarna och New Hope har därför beslutat att skänka 45.000 kr till skoluniformer och skor. Kuku har idag 189 barn som dagligen kommer till hans verksamhet. 34 barn har fyllt 18 sedan hans verksamhet startade för 15 år sedan och alla dessa barn har fått arbete och flera av de barnen stödjer nu verksamheten med tid och/eller pengar.
Läs mer om ”sunshine project” Läs mer om Pefan projektet!
Juli och augusti är sommarlovsmånader för de flesta av alla barn, som New Hope hjälper till skolgång runt om i världen. I Etiopien har skolavslutningen redan ägt rum och barnen från PEFAN kommer att tillbringa mer eller mindre all tid på PEFAN centret. Så det gäller att anordna aktiviteter varje dag.
Även de ungdomar, som tidigare bott på PEFAN och som nu går på universitet kommer hem till PEFAN Centret för att umgås med sina ”syskon”. PEFAN har blivit deras riktiga hem. Det är just den starka familjekänslan som utmärker PEFAN.
Fem av barnen, som precis avslutat sin gymnasieutbildning, ska göra de nationella proven för antagning till Universitetet – vi håller tummarna att de kommer in på den utbildning som de önskar! Samtidigt kommer centret att ta hand om ytterligare förskolebarn via de sociala myndigheternas försorg, så antalet barn som är beroende av den hjälp som PEFAN erbjuder förblir lika många.
Fish, som är den som en gång startat PEFAN, berättar även stolt att fem av de första barnen som kom till PEFAN nu ”står på egna ben”. De har fått utbildning och har nu jobb. En av dem, Dagnachew, har startat egen verksamhet med att baka det Etiopiska brödet ”Injera”. Det är hårt jobb, men än så länge går affärerna bra. Vi önskar honom lycka till!
Samtidigt jobbar Fish själv hårt med att få ihop pengar för att klara sin och centrets ekonomi. Det gör han genom att arbeta så mycket han bara kan inom äldrevården i Umeå. Han lever sedan sparsamt för att kunna ha med sig så mycket kontanter han bara kan få ihop till Addis när han återvänder under hösten. Han är verkligen ett levande bevis på hur en mans idé och envishet kan göra skillnad!
Under juli-augusti arrangerar PEFAN aktiviteter, i år är det första året som även de yngre barnen 5-7 år har fått delta i aktiviteterna. Med hjälp av volontärer från USA, Italien och Etiopien har barnen övat engelska, matematik och självklart även lek och spel. De äldre barnen på PEFAN har deltagit som ledare vilket också ger god övning inför framtiden. De äldre ungdomarna som går på universitetet har fått sommarjobb hos företag som stödjer PEFAN, caféer, restauranger och inom sjukvården.
Som alltid när vi får rapporter från PEFAN slås man av den värme och kamratskap som skapas bland barn och ungdomar. Den glädje som de har av varandra och självklarheten att de äldre hjälper och stöttar de yngre är något som de förhoppningsvis kommer att ta med sig ut i livet.
