Huset skall användas för de minsta barnen på Sakhumzi centret. Meningen är att de skall få vistas i en lugnare och bättre miljö än de har nu. Men som ni kan se på bilderna så är området runt huset ingen lämplig lekplats för småbarn då det är sandigt och sanden är förorenad och kan orsaka sår och enligt Amelias utsago mask i magen (?). Dessutom fordras det inspektion från myndigheterna och dessa har nu beslutat att sanden skall täckas med stenplattor och artificiellt gräs för barnen att leka på. Ytterligare kostnader för en redan ansträngd budget! Sedan undrar vän av ordning om stenplattor är så bra lekunderlag för småbarn.
Järnkvinnan, Amelia, är trots svår värk fortfarande lika entusiastisk och uppskattar sina svenska kontakter. Vi hoppas få flera rapporter och bilder från de vänner till Amelia som kommer att besöka henne över julen.
Här kan du läsa mera om New Hopes projekt Sakhumzi i Sydafrika >
Nu har höstterminen börjat och under hösten har lärarna fullt upp med att testa de stora barnen, för att se om de kan gå vidare till den närliggande Primary School (grundskolan). Och sedan fylls skolan på med nya barn underifrån. Varje år innebär det att ytterligare barn behöver en skolbänk (som delas av flera elever), nya skoluniformer och nya böcker. Det är så roligt att kunna ge barnen en möjlighet till en lite bättre start i livet. Från ”den riktiga skolan” kommer rapporter att ”våra” barn klarar sig bättre än barn som inte har fått gå i en förskola.
Skolan ska egentligen undervisa barn mellan 4 och 8 år. Men många av de ännu yngre barnen i byn ville vara med i skolan. Det gick dock inte bra att ha dem i samma klass som de yngsta skolbarnen eftersom de ofta störde undervisningen. Skolan kom själv med förslaget att bygga en extra byggnad på skolans tomt. Vi (mitt kenyanska företag och jag) stod för materialet, och byns män för byggnationen. Byggnaden är som en stor veranda och består av ett makutitak och pålar. Makuti är en vanlig takbeläggning i Kenya och man använder palmblad som vävs samman till ”moduler”, som sedan läggs på taket. Enkla bänkar tillverkades också och en liten svart tavla. Allt detta är utomhus. En kvinna från byn som tidigare arbetat med barn har engagerats att leda verksamheten. Hon avlönas av föräldrarna som betalar några få shilling i månaden. När koncentrationen tryter springer barnen ut på gräsmattan och leker olika lekar. ”Baby class” har blivit populärt bland de allra yngsta och deras föräldrar. Det kommer förhoppningsvis att gynna barnen när de blir äldre och börjar i primary school. Ju tidigare barn börjar med inlärning, som undervisning eller lek, desto lättare har de att ta till sig undervisning när de börjar skolan på riktigt.
Fotbollar som vi gav barnen varade inte särskilt länge. Skolan ligger mitt i en sisalplantage och sisalväxerna har mycket vassa spetsar. Så när fotbollarna sparkades ut i sisalfälten av misstag punkterades de ofta. Därför byggde vi ett högt stängsel mellan skolgården och sisalfältet. Nu håller fotbollarna mycket längre.
Vi har två lärarinnor på Mikaoni Nursery School som båda avlönas av New Hope. Elisabeth är utbildad lärare. Den andra lärarinnan, Susan, har erfarenhet men inte formell lärarkompetens. Tidigare i år tog Susan ett lån av oss för att kunna betala för formell utbildning till lärare. Hon studerar nu på kvällar och helger och betalar av lånet varje månad. Både Susan och Elisabeth får sina löner betalda genom New Hope och sponsorerna Resebemanning och Go Slow Travel.
I byn Mikaoni har det funnits två barn med svåra funktionshinder. Sammy, 12, som är både fysiskt och mentalt handikappad, och Pendo, 11, som har ett mentalt handikapp. Dessa två barn har nu fått möjlighet att gå i en specialskola, Sahajanand Special School i Mtwapa. Skolan tar hand om uppåt 1200 barn i olika åldrar med fysiska och mentala hinder. Den är ett internat så barnen bor där under terminerna. Lärarna är otroliga, de är så engagerade. De tar vara på och förstärker varje barns bästa förmåga. På skolan får barnen läkarvård, massage och annan omsorg. Barnen som vi såg verkar väldigt glada och trygga i skolan. Själva skolan är kostnadsfri, men vi betalar för uniformer, andra kläder och skor, filtar och lakan, tvål och tvättmedel, och andra förbrukningsartiklar samt hemresor vid loven. Sammy och Pendo verkar trivas utmärkt i skolan och vi hoppas att de nu har fått en möjlighet till ett bättre liv.
Det är fantastiskt att se hur små medel kan förvandla en enkel skola mitt ute i sisalfälten till en väl fungerande förskola, dit barnen flockas. Byn är stolt över sin skola och många vuxna är engagerade. Och dessutom klarar sig byns barn bättre när de börjar i den ”riktiga skolan” ett par kilometer bort.
Vipingo i september 2016
Britt Marie Seex
Läs mer om Mikaoni Nursery school >
Trots att det är otroligt torrt i Mombasa, så finns det gröna palmer och växter kring husen och det vimlar av barn överallt! Antalet barn har ökat till 575 stycken! Av dessa bor 56 barn på skolans barnhem. De är uppsamlade från Mombasas gator och hänvisade hit av de sociala myndigheterna. Ett 80-tal barn från närområdet betalar inte någon skolavgift alls eller har reducerad avgift. Närområdet håller visserligen på att förändras till det bättre, men det är fortfarande ett fattigt område. Många föräldrar har inte råd att betala skolavgifterna, även om de hålls mycket låga.
Under 2016 har New Hope genom en donation från UVET Nordic en matsal/aula. Byggnaden är öppen på två sidor, så man skall kunna använda den som scen när det behövs. Aulan har redan använts till festligheter. När resultaten av de centrala proven kom ut i januari hade New Hope skolan kommit på fjärde plats i distriktet. Det är fantastiskt bra! Man hade slagit många ”fina” privatskolor, och detta uppmärksammades bland annat av den lokala parlamentsledamoten, som tidigare aldrig hade hört talas om denna skola, som kammade hem de här fina resultaten. Han kom på besök och samtidigt bjöds alla föräldrar i grannskapet in. Detta stärker skolans ställning i grannskapet.
Barnen, som jobbat hårt för att nå de fina resultaten, har kommit in på flera bra gymnasier runt om i Kenya. Bland annat är det en pojke och en flicka som fått stipendium till de prestigefyllda Starehe skolorna i Nairobi!
Att skolan har haft en så fin utveckling beror på många faktorer. Klassrummens standard har förbättrats tack vare att UVET Nordic gjorde det möjligt att bygga klart skolhuset. När New Hope började samarbetet med skolan stipulerade vi att ingen klass skulle vara större än 30. Vissa klasser är 35 för närvarande, men det är långt ifrån de 80-90 elever per klass som man vanligtvis har i de statliga skolorna i Kenya. New Hope har under 2016 betalat lärarlöner för 7 lärare. Samtidigt ställde vi kravet att alla lärare skulle ha lön under 12 månader. Tidigare fick lärarna bara betalt under de 9 månader då de arbetar. Vi tror att detta betytt att man nu fått bättre lärare, och lärare som stannar kvar på skolan. Bättre lärare och mindre klasser har givit bättre studieresultat. Nu är utmaningen att hålla kvar eller helst bli bättre än fjärdeplaceringen!
I Mombasa är det otroligt mycket skräp längs gator och vägar. Man bara släpper allt skräp, och eftersom mycket av det man kastar är plastpåsar, så ligger skräpet kvar under lång tid! Jag har ofta påpekat hur förskräckligt det ser ut, och till min förvåning fanns det inte ett papper på skolgården den här gången! Nu hoppas jag att det inte var en engångsföreteelse, utan att man verkligen arbetar på att lära barnen att hålla snyggt runt omkring sig.
Genom den danska organisationen ”100% for the Children” kommer man inom en snar framtid också att få ett riktigt kök. Där lagas maten till de 56 barnhemsbarnen plus att det för närvarande är ytterligare 8 speciellt utsatta barn från grannskapet som också får äta mat där. De kommer från mycket trassliga hemförhållanden, och skulle antagligen inte få någon mat alls utan denna skolmat. Tyvärr har man inte sovplatser åt dem på barnhemmet. Alla andra skolbarn går antingen hem eller köper något litet tilltugg av någon av de matmadammer som kommer till skolan när man har lunchrast. En dietist i Sverige skulle antagligen svimma över urvalet av mat som kan köpas. Vad sägs om en liten påse med ris, som man stänker lite chilisås över. Eller små frityrstekta bollar av potatismos och majs. Eller frityrstekta majsmjölsbröd. Tyvärr fanns det också en dam som sålde godis, och det var många barn som köade framför hennes korg.
Damen som sålde de frityrstekta bollarna av potatis och majs tjänade ungefär KES 500 = ca. Sek 50 per dag på att sälja till barnen. Under de månader som barnen finns i skolan tjänar hon lika mycket som en lärare i början av sin karriär!
Det är frestande att leka med tanken att anställa någon av de här damerna i skolans kök och se till att barnen fick lite riktig mat, men än har inte skolan råd med detta.
Tanken är att skolan på sikt skall finansiera driften av barnhemmet, men än är det några år av hårt arbete tills man når det målet! Visserligen håller den socioekonomiska strukturen i området på att förändras, men det är fortfarande ett av Mombasas fattigaste bostadsområden, och barnens föräldrar har inte råd att betala hur höga skolavgifter som helst. Skolavgiften per termin ligger på ungefär Sek 300. I år har man höjt med Sek 10. Det betyder en utgift på ungefär Sek 75 i månaden för en förälder som kanske tjänar Sek 800 per månad. Dessutom måste barnet ha uniform och skor. I de högre klasserna får man också köpa en del läroböcker. För de flesta är det en ekonomisk uppoffring att hålla barnen i skola! Just nu måste skolans ledning få ihop ca Sek 300.000 för att få verksamheten med skola och barnhem att gå runt under 2017.
Under de 7 år som New Hope haft kontakt med skolan har det skett en fantastisk utveckling på alla plan! Jag hoppas att vi skall ha ekonomiska möjligheter att fortsätta vårt stöd till lärarna och därmed se till att massor av barn får bra undervisning och chansen till en bra utbildning och framtid.
Läs mer om New Hope skolan i Mombasa >
