Enligt lärarnas fackförening finns det 290.000 utbildade lärare i Kenya, vilket även inkluderar förskolelärare. Det skulle behövas ungefär ytterligare 100.000 lärare enligt facket. I alla delar av landet saknas det alltså utbildade lärare, så även här måste man improvisera. I många byskolor räcker det att läraren själv har klarat av skolan för att han eller hon skall få undervisa. Resultatet blir alltså stora klasser och undermålig undervisning och som alla förstår blir undervisningens kvalitet därefter.
Samtidigt kämpar varje förälder för att deras barn skall få lära sig läsa. Och det kostar på att hålla barnen i skolan! Visst skall all undervisning vara gratis på pappret, men i praktiken kostar det mycket pengar att ge barnen en utbildning. Uniform, böcker och skolmaterial och en liten avgift till skolan blir en tung börda för en fattig familj. Även om skolavgiften bara är en tjuga eller två i månaden, så är det mycket pengar för någon som kanske bara tjänar ett par hundralappar.
Ungefär 1,5 timmas bilfärd från lyxhotellen på Mombasaskusten ligger byn Mikaoni, bortom allfarvägen. Det finns miljontals byar som liknar Mikaoni runt om i Afrika: Några enkla lerhyddor, kokosplamer, majsfält och kassawa odlingar. Här är man småbrukare eller hantverkare, som livnär sig som daglönare. Det som blir över från odlingarna på fälten säljer man på den lokala marknaden. På så vis hankar man sig fram.
För några år sedan fick man ihop tillräckligt med pengar för att bygga ”Mikaoni Nursery School”. Denna skola förbereder byns barn för den ”riktiga” skolan i nästa by. Men skolan behövde rustas upp. Taket läckte. Målningen flagade. Torrdasset höll på att rasa samman. Det fanns inga skrivböcker, ritblock eller pennor. Inget material att leka eller skapa med. Och framför allt var det skräpigt och smutsigt på skolgården.
Av en händelse kom Britt-Marie Seex till byn. Hon gjorde en överenskommelse med byns ledande män att om man städade upp kring skolan och höll rent, så skulle hon undersöka om hon kunde skaffa pengar till upprustningen.
Genom att satsa sina pengar och göra insamling bland vänner är nu skolan i mycket bättre skick än tidigare. Barnen har fått nya uniformer och undervisningsmaterial har införskaffats. Taket är reparerat, dasset finns på plats och framför allt, man städar runt skolan och eldar det skräp som samlas. Man har till och med planterat blommor och buskar, vilket vanligtvis anses helt onödigt i Afrika. Om man odlar något så skall man kunna äta det.
Nästa steg är att höja standarden på undervisningen. New Hope lovade att stödja genom att betala Sek 500 per månad till och med slutet av 2014 för att avlöna en lärare. Detta innebar samtidigt att man kunde sänka skolavgifterna för att öppna upp skolan även för barn till föräldrar som inte har det så gott ställt! Vad hände? Det strömmade till barn, och plötsligt hade man över 50 barn att ta hand om.
New Hope fattade då beslutet att betala lönen för ytterligare en lärare från januari 2015, men som motprestation skulle skolan införa ”skolmat” dvs. en mugg med majsvälling (sima) och en frukt då och då.
Ryktet spred sig och när skolan öppnade i januari 2015 var det 91 barn som ville börja skolan! Vi har försökt att sätta en spärr på att det bara skall vara 60 barn i skolan, men den regeln efterlevs inte helt och hållet! Samtidigt är det ju glädjande att så många små barn får chansen att bekanta sig med bokstäver, böcker och inte minst får en mugg med majsvälling varje dag!
En liten peng varje månad kan alltså göra underverk! Företagen Resebemanning och Go Slow Travel sponsrade var sin lärare på Mikaoni Skolan.
