Nu har höstterminen börjat och under hösten har lärarna fullt upp med att testa de stora barnen, för att se om de kan gå vidare till den närliggande Primary School (grundskolan). Och sedan fylls skolan på med nya barn underifrån. Varje år innebär det att ytterligare barn behöver en skolbänk (som delas av flera elever), nya skoluniformer och nya böcker. Det är så roligt att kunna ge barnen en möjlighet till en lite bättre start i livet. Från ”den riktiga skolan” kommer rapporter att ”våra” barn klarar sig bättre än barn som inte har fått gå i en förskola.
Skolan ska egentligen undervisa barn mellan 4 och 8 år. Men många av de ännu yngre barnen i byn ville vara med i skolan. Det gick dock inte bra att ha dem i samma klass som de yngsta skolbarnen eftersom de ofta störde undervisningen. Skolan kom själv med förslaget att bygga en extra byggnad på skolans tomt. Vi (mitt kenyanska företag och jag) stod för materialet, och byns män för byggnationen. Byggnaden är som en stor veranda och består av ett makutitak och pålar. Makuti är en vanlig takbeläggning i Kenya och man använder palmblad som vävs samman till ”moduler”, som sedan läggs på taket. Enkla bänkar tillverkades också och en liten svart tavla. Allt detta är utomhus. En kvinna från byn som tidigare arbetat med barn har engagerats att leda verksamheten. Hon avlönas av föräldrarna som betalar några få shilling i månaden. När koncentrationen tryter springer barnen ut på gräsmattan och leker olika lekar. ”Baby class” har blivit populärt bland de allra yngsta och deras föräldrar. Det kommer förhoppningsvis att gynna barnen när de blir äldre och börjar i primary school. Ju tidigare barn börjar med inlärning, som undervisning eller lek, desto lättare har de att ta till sig undervisning när de börjar skolan på riktigt.
Fotbollar som vi gav barnen varade inte särskilt länge. Skolan ligger mitt i en sisalplantage och sisalväxerna har mycket vassa spetsar. Så när fotbollarna sparkades ut i sisalfälten av misstag punkterades de ofta. Därför byggde vi ett högt stängsel mellan skolgården och sisalfältet. Nu håller fotbollarna mycket längre.
Vi har två lärarinnor på Mikaoni Nursery School som båda avlönas av New Hope. Elisabeth är utbildad lärare. Den andra lärarinnan, Susan, har erfarenhet men inte formell lärarkompetens. Tidigare i år tog Susan ett lån av oss för att kunna betala för formell utbildning till lärare. Hon studerar nu på kvällar och helger och betalar av lånet varje månad. Både Susan och Elisabeth får sina löner betalda genom New Hope och sponsorerna Resebemanning och Go Slow Travel.
I byn Mikaoni har det funnits två barn med svåra funktionshinder. Sammy, 12, som är både fysiskt och mentalt handikappad, och Pendo, 11, som har ett mentalt handikapp. Dessa två barn har nu fått möjlighet att gå i en specialskola, Sahajanand Special School i Mtwapa. Skolan tar hand om uppåt 1200 barn i olika åldrar med fysiska och mentala hinder. Den är ett internat så barnen bor där under terminerna. Lärarna är otroliga, de är så engagerade. De tar vara på och förstärker varje barns bästa förmåga. På skolan får barnen läkarvård, massage och annan omsorg. Barnen som vi såg verkar väldigt glada och trygga i skolan. Själva skolan är kostnadsfri, men vi betalar för uniformer, andra kläder och skor, filtar och lakan, tvål och tvättmedel, och andra förbrukningsartiklar samt hemresor vid loven. Sammy och Pendo verkar trivas utmärkt i skolan och vi hoppas att de nu har fått en möjlighet till ett bättre liv.
Det är fantastiskt att se hur små medel kan förvandla en enkel skola mitt ute i sisalfälten till en väl fungerande förskola, dit barnen flockas. Byn är stolt över sin skola och många vuxna är engagerade. Och dessutom klarar sig byns barn bättre när de börjar i den ”riktiga skolan” ett par kilometer bort.
Vipingo i september 2016
Britt Marie Seex
Läs mer om Mikaoni Nursery school >
