Vi frågade Alice, föreståndaren på Rajiv Gandhi skolan i Andra Pradesh, där man haft sådana temperaturer i mer än 20 dagar! Den högsta temperaturen man mätte upp var +46,2C! Och vi som huttrat i en kall vår!
Det viktiga är naturligtvis att barnen får i sig tillräckligt med vätska. Sedan tillåter man att barnen får bada i de bevattningskanaler som finns i området. Då får de lite svalka! På dagarna hänger man upp våta filtar eller lakan på verandan utanför skolsalarna och i sovrummen för att få en drägligare temperatur. Och när man lägger sig sprayar man lakanen med vatten. När vattnet avdunstar upplever man faktiskt en känsla av kyla.
Ett gissel under den här årstiden är alla myggor som svärmar på fälten. Riset är planterat och fälten måste hållas bevattnade till regnen kommer. Eftersom myggorna bär på malariasmitta är man lycklig över sina nya, hela myggnät. Dessa kunde man köpa tack vare en donation från Västindienspecialisten!
Visst skulle man kunna skaffa luftkonditionering, men Alice utnyttjar den extrema värmeböljan till att nöta in att detta är resultatet av klimatförändringarna i världen. Med patos predikar hon hur viktigt det är att plantera träd och annan växtlighet, och detta tänkesätt börjar nu sprida sig i omgivningarna till skolan. Folk börjar förstå hur viktigt det är att vårda sina träd och hur viktigt det är att låta bli att skövla skogen.
Nu väntar man på monsunregnen, som tydligen börjat i delstaten Kerala på Indiens sydvästra kust. För oss som lever på nordliga breddgrader är det svårt att föreställa sig hur fuktigt allt blir när regnen kommer. Men om man haft +40 i flera veckor så kan jag tänka mig att man njuter när temperaturen dalar till så där +30. Regnet forsar ner, allt blir fuktigt och vått, och efter regnet är det som att leva i ett svenskt växthus. Jorden och skogen ångar. Naturen vaknar till liv, och allting växer så det knakar.
Hennes mamma hade psykiska problem och socialarbetarna, som fick hand om fallet, kunde inte hitta någon anhörig till Mercy. Mercy bodde flera år på barnhemmet, tills hon så småningom fick komma till Kiotani skolan, som drivs av Positive Life Kenya.
På Kiotani fanns Lilian som extra mamma och stöd för barnen. Hon lyckas ta reda på att Mercys mamma dött, och genom dödsfallet lyckas Lilian med lite detektivarbete lokalisera en morbror till Mercy. Morbrodern kommer till Kiotani och det blir ett glatt återseende.
För mer än ett år sedan träffade Mercy för första gången sin släkt med mormor, morbror och moster och kusiner. Mercy hade en familj! Någonstans där hon hör hemma! Det är en stor omställning att plötsligt få en ny familj. Mercy tillbringade tid med familjen och Positive Life Kenya följde upp besöken för att för att vara säkra på att allt fungerade. Efter ett tag var man säker på att Mercy ”landat” och Mercy flyttade hem till sin familj.
På Kiotani trodde man att Mercy hade inlärningssvårigheter. Hon var tyst och inaktiv. Efter att ha tillbringat tid med sin familj och börjat samma skola som sina kusiner var Mercy inte att känna igen. Lärarna på den nya skolan rapporterar om en tjej som är engagerad, ansvarsfull och extremt aktiv i klassen. Hon är en förebild för de andra eleverna.
Igen och igen konstaterar man i vetenskapliga undersökningar, att institutionsliv inte är bra för barn. Ett barn förtjänar att få leva i en familj och känna sammanhang i tillvaron. De flesta ”övergivna” barn på barnhem eller på gatan, har ofta en eller flera familjemedlemmar någonstans. Tankar om återförening av barn med sina familjer eller släktingar sprider sig över världen. I Kenya kommer man inom några månader att komma med en förordning, som skall lägga press på de organisationer som driver barnhem att söka efter barnens föräldrar och släktingar.
Det är ett gigantiskt projekt. Bara i Kenya vet man att det finns fler än 850 barnhem och det behövs stora ekonomiska resurser för att klara av återföreningen av ett barn som varit borta från sin familj under flera år. I Mercys fall fick Positive Life Kenya stöd från en dansk organisation, 100% för Börnene, att underlätta återföreningen.
Samtidigt gäller det att förhindra, att nya barn hamnar på barnhem eller gatan! Uppsökande arbete bland utsatta familjer är ytterst viktigt och här gör vår partner i Nairobis slum, Positive Life Kenya, en gigantisk insats. De skulle kunna göra ännu mer med mer ekonomiska resurser. En socialarbetares årslön på Sek 35.000 skulle rädda många barn till en säkrare framtid!
Mercy heter i verkligheten något annat och ingen av bilderna föreställer Mercy
3 elever kommer från Kiotaniskaolan och 4 elever från New Hope skolan i Mombasa. Dessutom finns det redan 4 elever som nu börjar i årskurs 2 på skolan.
De bra gymnasierna i Kenya är oftast internatskolor, ett arv från kolonialtiden. Uttagningen till skolorna sker centralt, men man får önska vilken skola man skall hamna på. Från myndigheternas sida försöker man blanda barn från olika delar av landet, så de officiella språken Swahili och Engelska skall bli umgängesspråken. Annars har ju alla också ett stamspråk. En examen från en skola med hög akademisk standard leder för det mesta till att man får stipendium för kommande studier.
Skolan som vi valt heter KenSwed skolan och ligger utanför Nairobi. Denna skolan är ”co-ed” dvs det går både pojkar och flickor på skolan. Man försöker vara progressiv på många sätt och satsar inte bara på ”pluggämnen”. Om man är duktig i sport får man utvecklas på fotbollsplanen eller som löpare. Har man en konstnärlig ådra försöker man uppmuntra detta, antingen det är musik eller skapande.
De 7 nya eleverna fick pengar till att köpa det som fanns på utrustningslistan från skolan. Sedan packades allt i en speciell plåtkoffert, och så var det dags att skriva in sig på KenSwed. Man sover i sovsalar i två våningssängar och i plåtkofferten får man ha sina få personliga ägodelar.
Det blir en stor omställning bör studenterna med nya kamrat från olika bakgrunder från Kenyas alla hörn. Vi har redan lärt oss lite vad utmaningarna är. Självklart är det svårt att flytta hemifrån eller från en van miljö när man bara är ungefär 15 år. Diciplinen på KenSwed skolan är tuff och förväntningarna på prestation är stor. Man skall sköta sin egen tvätt och bädda sängen varje dag. Dessutom får man nya ämnen på schemat. Mest spännande verka det vara att börja med datakunskap. Sedan måste man engagera sig i aktiviteter som ”litteraturklubben” eller ”debattklubben” eller scouter. Tanken bakom detta är att skolan skall utveckla hela människan.
Vi önskar ”våra” gymnasister lycka till! En av flickorna som började skolan sponsras av Resebranschens Seniorer. Vill du eller ditt företag vara med att bidra till utbildningen för en gymnasist kostar det Sek 10.000 per år.
Den kenyanska skolan varit uppbyggd som den koloniala brittiska skolan. Det gällde att plugga basämnena som engelska, matte, swahili och allmänkunskap och prestera på prov för att komma vidare.
Sedan ett par år tillbaka har man börjat omdana systemet. Basämnena finns fortfarande kvar, men estetiska ämnen har fått mera plats. Man har hemkunskap och jordbruk på schemat. Man skall till och med införa datakunskap på grundskolenivå! Dock skall man veta att de flesta byskolorna saknar elektricitet, så det kommer att ta tid att få detta att fungera.
Många skolor i Kenya har gigantiskt klasser. 80 elever i en klass är inte ovanligt. Det fungerade när man hade den traditionella undervisningen då lärarna läste högt och barnen repeterade. Man använde få läromedel. Barnen hade anteckningsböcker och barnen skrev ner vad läraren sade.
I det nya systemet är lärarens roll mycket viktig, och det ställer högre krav på lärarna. Alla lärare skall ha fått en viss fortbildning för att kunna följa den nya läroplanen. Nu skall barnen ha ordentliga läroböcker med speciella övningsböcker. Man gör frekventa centrala prov för att följa upp hur eleverna klarar sig.
Det är elevernas föräldrar som får stå för kostnaderna för alla skolböcker och annat undervisningsmaterial. Detta är en stor utgift för många. På Kiotani skolan har barnen inga föräldrar som kan betala, så här är det skolan som måste anskaffa allt material. Detta är en gigantisk kostnad för Kiotani! Genom Barn i Hjärtat kunde New Hope bekosta böcker för samtliga klasser i det nya skolsystemet.
Läsåret 2022 börjar nu efter Påsk och då har alla barn nya spännande läroböcker som väntar på dem! Tack Barn i Hjärtat!
På New Hope skolan i Mombasa har vi medvetet satsat på att stärka lärarens roll sedan mer än ett decennium, och det har givit resultat. Med små medel har vi lyckats bygga upp en lärarkår på skolan, som har uträttat underverk. Med stöd från New Hope började man att betala ut lön under årets samtliga månader. Tidigare hade lärarna bara fått betalt under den tid de arbetade. Resultaten för de centrala proven som genomförs varje år följs upp ytterst noggrant och utgör sedan basen för ett belöningssystem för lärarna. Lärarna får numera lunch på skolan varje dag, vilket också uppskattas, och vi har fått rektor att anamma tanken att en bra lärare skall ha en bra löneutveckling. Det gör att lärarna stannar kvar på skolan år efter år.
Sedan är det mycket kvar att göra. I likhet med majoriteten av Kenyas befolkning saknar lärarna sjukförsäkringar och pensionsförsäkringar. Detta skulle vara en allt för kostsam reform att genomföra. Målet för skolan är att den skall bära sina kostnader och vara självgående. Eftersom skolan ligger i ett område med en fattig befolkning kan man inte ta ut kostnaderna i form at ökade skolavgifter. Föräldrarna har helt enkelt inte råd att betala höga skolavgifter. I de centrala proven ser man tidigt i en elevs utvecklingsfas vilka ämnen, som man behöver satsa mera på. Från början var New Hope skolan hopplöst efter när det kom till matematik, men nu är matte det ämne där samtliga elever får bäst resultat. I år glänste återigen New Hope skolan återigen bland jämförbara lokala skolor när avgångsklassens resultat publicerades. Av 48 elever hade 25 stycken mer än 350 poäng, vilket anses vara ett mycket bra skolresultat, och som ger eleven chans att få plats på ett bra gymnasium.
På Kiotaniskolan utanför Nairobi har vi precis påbörjat resan med att skapa en skola med hög akademisk nivå. Här kommer resan att ta längre tid. Eleverna kommer från Nairobis värsta slumområden, och många av eleverna har aldrig gått i skola innan de hamnar på Kiotani internatet. Från början var ambitionsnivån att barnen i varje fall skulle få lära sig läsa och skriva. Under tiden ser vi att en del av barnen suger åt sig kunskap som svampar, och gör mycket bra ifrån sig på de centrala proven, så nu höjer vi ambitionsnivån. Under 2022 har New Hope fått medel att satsa på lärarna på Kiotani, vilket vi hoppas skall stärka dem i deras undervisning. Under 2023 planerar skolan att bygga några enkla lärarbostäder, för att göra lärarnas liv bättre. Kiotani skolan ligger mitt ute på savannen, och det tar 1-2 timmar på moped att komma till skolan. Dessutom har New Hope under 2 år delat ut stipendier till de elever som klarar mer än 350 poäng i sin slutexamen. Dessa elever får sina gymnasiestudier bekostade av New Hope. Vi hoppas att detta skall sporra de efterföljande klasserna, så alla ser att det lönar sig att plugga. Och på det sättet kunna skaffa sig en utbildning.
