Även våra två projekt berörs. Så vitt vi förstår har inga barn gått bort i covid, men de kan ha varit drabbade. Det cirkulerar många sjukdomar i Indien under normala omständigheter, och tröskeln innan man tar sig till sjukhus för att testa är hög. I de flesta fallen har man inte råd med sjukhusvård. Tyvärr har man konstaterat något covid fall med dödlig utgång bland lärarna på Theodori i Jharkand. Från Rajiv Gandhi projektet i Andra Pradesh har vi fått rapporter om att många i samhället dör, och att det varit stora begravningsceremonier, där de döda bränts på löpande band. Men själva barnhemmet tycks ha klarat sig utan några fall. Alice, som leder verksamheten fick Covid tidigt förra året, men övervann sjukdomen. Nu har hon vaccinerat sig med den indiska varianten av Astra Zeneca, så vi håller tummarna att vaccinet fungerar!
Vaccineringen går annars trögt ute på landsbygden. Rykten och vidskepelse florerar bland befolkningen. Det kommer att ta lång tid innan Indiens 1,3 miljarder människor är skyddade!
Verksamheten har så sakta börjat återgå till det nya normala på Rajiv Gandhi hemmet. Trädgården frodas och man kommer att få fina grönsaker. Skolan fungerar och man har också börjat med att lära sig att sy på de elektriska symaskiner som införskaffades förra året. Läraren är Mr. Rao är en före detta elev på Rajiv Gandhi. Som barn förlorade han sitt ben i en tågolycka men han har lärt sig att leva med sitt handikapp. Än så länge ägnar man sig mest åt att laga uniformer och andra kläder. Under pandemin har man lärt sig att sy ansiktsmasker. Förhoppningsvis kan några av eleverna få en framtid som ”byskräddare”, ett yrke som tycks fungera även för en person med funktionsnedsättning. New Hopes andra projekt är Theodoriskolan i i Jharkand. Skolan öppnade i mars men blev ganska snabbt nedstängd på grund av den ökade smittspridningen. Barnen hemförlovades och en av de anställda, Mr. Raju, tog på sig uppgiften att resa runt bland eleverna för att ge dem arbetsuppgifter och försöka hålla igång undervisningen. Det är viktigt att barnen fortfarande har kvar motivationen att fortsätta sin skolgång, och det är också viktigt att föräldrarna inte får för sig att gifta bort sina döttrar ”nu när de ändå inte går i skola”! Varje extra år en flicka är kvar i skolan betyder en mer välutbildad och mogen mor, som kommer att ta bättre hand om barn och familj!
Var och en gör vad de kan på sin kant att hålla verksamheterna flytande i Indien. Och vi hoppas alla på att läget snart skall bli bättre!
Föräldrar har inte kunnat utföra sina arbeten och inte fått några inkomster. Familjerna har blivit vräkta. Svälten breder ut sig. Barn har gått miste om ett helt års skolgång, och tillåtits flyta omkring vind för våg!
Våld i nära relationer ökar och familjer splittras. Från Kiotani projektet har vi rapporter om att 11 minderåriga flickor blivit med barn.
Flera projekt rapporter om psykisk ohälsa. Antalet självmord ökar. Från Nepal har vi fått rapporter om att föräldrar tar livet av sina barn och sedan av sig själva. Och man hittar ihjälsvultna människor som det visar sig bara har vilda gräs och ormbunkar i magen. Hjälp oss att hjälpa! Under de sista sex månaderna har vi försökt lindra nöden genom att stötta med pengar till matpaket i Kenya, Etiopien och Nepal. I Nepal kan vi genom hjälp från ett nätverk av sjuksköterskor distribuera matpaket till behövande familjer med mindre barn. Och 100 kronor räcker till mycket:
4 kilo ris 1 liter solrosolja 3 kilo torkade gröna linser 2 kilo torkade kidneybönor 10 färska ägg 2 hekto cashewnötter. Det är ett paket som innehåller de proteiner, kolhydrater och fetter som behövs och det är livsmedel som ingår i nepalesisk kosthållning. Och samtliga livsmedel finna tillgängliga att köpa lokalt.
Ett sådan här paket kan betyda överlevnad för en fattig familj och kostar ungefär som din dagliga lunch! Hjälp oss att hjälpa! Avstå en hundralapp eller två genom att Swisha 123 901 1883.
New Hope skolan i Mshmoroni utanför Mombasa kämpar för sin överlevnad. Just nu har regeringen bestämt att alla skolor skall vara stängda till 4 juni, vilket betyder att skolan inte kommer att få några intäkter fram till dess. Skolan lever ju på att ungefär 200 barn betalar en nominell skolavgift, för att täcka kostnaderna för lärare, skolböcker etc.
På skolan finns ett barnhem med ungefär 60 gatubarn. De är lyckligt lottade, för de får fortfarande mat varje dag och dessutom har rektorn, Japheth, ordnat så de alla får en viss undervisning i informella klasser. Detta är visserligen emot reglerna, men barnen är sysselsatta och även om inte skolgången blir lika effektiv som vanligt, så måste barnen fortfarande plugga.
Övriga ca 300 elever på skolan får också en viss undervisning. De som har tillgång till en mobiltelefon får uppgifter via Whats Up konferens call, och sedan får de sprida uppgifterna till övriga klasskamrater. Två gånger i veckan kommer några lärare till skolan, och då kommer barnen i mindre grupper och får sina uppgifter rättade.
Speciellt viktig är undervisningen för de barn som skall göra sina standardprov i oktober månad. New Hope skolan har under de sista åren haft utmärkta resultat på dessa standardprov, och nu gör man allt för att nuvarande avgångsklass också skall lyckas. Dessa standardprov är så viktiga! Med ett bra resultat och en bra rekommendation från skolans rektor har man chans att hamna på ett gymnasium med hög akademisk standard. Är man riktigt duktig får man ett stipendium, vilket flera barn har fått under årens lopp. Och med en bra gymnasieutbildning har man chans att komma vidare till en högre utbildning.
Därför kämpar rektorn för New Hope skolan för sina barn! New Hope har valt att stötta honom genom att hjälpa till ekonomiskt, så han kan betala lärarna en minimilön under denna tuffa period, då han står helt utan inkomster.
Från Afrika får vi rapporter om hur desperationen breder ut sig i slumstäderna. Alla länder har så kallat ”lock down” vilket betyder att det mesta av ekonomin har stannat av. Alla politiker måste visa hur handlingskraftiga de är. Affärer, fabriker och byggarbetsplatser är stängda. Människorna i kåkstäderna, som för det mesta livnär sig som daglönare är arbetslösa. Det finns inga pengar att köpa mat för! Skolorna har varit stängda i mer än en månad nu i slutet av april. I Kenya har myndigheterna precis beslutat att alla skolor fortsatt skall vara stängda i ytterligare minst 3 veckor.
Barnen på Kiotaniskolan utanför Nairobi har blivit tvingade att flytta hem till slummen i Kicheko och Mlolongo. Där förväntas deras vårdnadshavare att ta hand om dem, och se till att de tvättar händerna och håller social distans! Det är inte lätt, när man tvingas sova tillsammans med 6-7 andra personer i ett kyffe på några kvadratmeter. Och det är inte lätt att tvätta händerna när man inte har tillgång till vatten! Men värst kanske det är att mamman eller pappen eller farmodern inte har möjlighet att skaffa mat. Kommer det inte in några pengar från jobb, så finns det inget att handla för!
Just nu har de ”långa regnen” börjat, och de började med skyfall! Så inte nog med Coronan! Nu kämpar man mot fukten och kylan och översvämningar bland plåtskjulen och kartonghyddorna. Vädret gynnar dessutom malariamyggorna och med översvämningarna ökar också chansen för ett cholera utbrott.
I Sydafrika är situationen likadan. Inget arbete, inga pengar och ingen mat! Nu börjar man också oroa sig för hur det skall gå med barnens undervisning. I de här områdena finns det inte möjlighet att få distansundervisning. 2020 blir ett förlorat år!
Därför behöver kåkstäderna i Afrika allt det stöd de kan få just nu! Våra samarbetsorganisationer organiserar tvätt stationer och matpaket och försöker stötta så gott de kan. De skulle kunna göra så mycket mer, om de hade mera pengar. Så om du har en slant över i dessa bistra tider, swisha den till New Hope på 123 901 1883
