Även våra två projekt berörs. Så vitt vi förstår har inga barn gått bort i covid, men de kan ha varit drabbade. Det cirkulerar många sjukdomar i Indien under normala omständigheter, och tröskeln innan man tar sig till sjukhus för att testa är hög. I de flesta fallen har man inte råd med sjukhusvård. Tyvärr har man konstaterat något covid fall med dödlig utgång bland lärarna på Theodori i Jharkand. Från Rajiv Gandhi projektet i Andra Pradesh har vi fått rapporter om att många i samhället dör, och att det varit stora begravningsceremonier, där de döda bränts på löpande band. Men själva barnhemmet tycks ha klarat sig utan några fall. Alice, som leder verksamheten fick Covid tidigt förra året, men övervann sjukdomen. Nu har hon vaccinerat sig med den indiska varianten av Astra Zeneca, så vi håller tummarna att vaccinet fungerar!
Vaccineringen går annars trögt ute på landsbygden. Rykten och vidskepelse florerar bland befolkningen. Det kommer att ta lång tid innan Indiens 1,3 miljarder människor är skyddade!
Verksamheten har så sakta börjat återgå till det nya normala på Rajiv Gandhi hemmet. Trädgården frodas och man kommer att få fina grönsaker. Skolan fungerar och man har också börjat med att lära sig att sy på de elektriska symaskiner som införskaffades förra året. Läraren är Mr. Rao är en före detta elev på Rajiv Gandhi. Som barn förlorade han sitt ben i en tågolycka men han har lärt sig att leva med sitt handikapp. Än så länge ägnar man sig mest åt att laga uniformer och andra kläder. Under pandemin har man lärt sig att sy ansiktsmasker. Förhoppningsvis kan några av eleverna få en framtid som ”byskräddare”, ett yrke som tycks fungera även för en person med funktionsnedsättning. New Hopes andra projekt är Theodoriskolan i i Jharkand. Skolan öppnade i mars men blev ganska snabbt nedstängd på grund av den ökade smittspridningen. Barnen hemförlovades och en av de anställda, Mr. Raju, tog på sig uppgiften att resa runt bland eleverna för att ge dem arbetsuppgifter och försöka hålla igång undervisningen. Det är viktigt att barnen fortfarande har kvar motivationen att fortsätta sin skolgång, och det är också viktigt att föräldrarna inte får för sig att gifta bort sina döttrar ”nu när de ändå inte går i skola”! Varje extra år en flicka är kvar i skolan betyder en mer välutbildad och mogen mor, som kommer att ta bättre hand om barn och familj!
Var och en gör vad de kan på sin kant att hålla verksamheterna flytande i Indien. Och vi hoppas alla på att läget snart skall bli bättre!
