Får vi presentera Fabian Gift Omondi

AvElisabet Lanz

Får vi presentera Fabian Gift Omondi

Vi hoppas att ditt liv skall bli harmoniskt och framgångsrikt trots din tuffa start.En av lärarna på New Hope skolan i Mombasa skulle ha barn i slutet av mars.  Alla var glada inför den stora tilldragelsen, även om Madam Lauren skulle bli ensamstående mamma.  Hon skulle arbeta kvar på New Hope skolan och kunna ta hand om barnet själv.

Fabian med mormor
Tyvärr blev det en komplicerad förlossning och Madam Lauren dog i sviterna.  Kvar fanns lilla Fabian Gift Omondi, som alltså var helt föräldralös. Det fanns en moster, som bor i närheten, men hon hade inte ekonomiska möjligheter att sluta arbeta och ta hand om ett barn så litet barn.

Begravningsritualerna är omfattande i Afrika. Madam Lauren tillhörde Luo stammen och kom ursprungligen från trakterna kring Viktoriasjön.  Som traditionen bjuder skulle kistan med kroppen absolut fraktas till hennes hemtrakter, och där skulle hon begravas. Kollegorna på skolan skrapade ihop pengar till transporten och ett par av dem reste med kistan de 80 milen in i Afrika. Vi vet inte så mycket om Madam Laurens familj, men mamman är en fattig änka, som lever kvar på landet i västra Kenya, i den trakt där begravningen ägde rum.
Teacher Madam Lauren
Lille Fabian reste med till begravningen och sedan lämnades han i mormoderns vård.  Samtidigt gick New Hope ut med en vädjan om stöd till den knappt månadsgamla barnet och vi hittade en sponsor till Fabian. Nu kommer mormodern att få en viss summa varje månad för att sköta Fabian fram tills han är 3 år.  Då finns det en plats på skolan i Mombasa för honom.  Antingen kan han då bo hos sin moster och vara dagelev, eller också kommer han att få bo på skolhemmet tillsammans med de andra barnen.

Hans mamma Madam Lauren kommer att saknas på skolan. Hon var mycket uppskattad som lärare till de minsta barnen, och hon hade säkert blivit en exemplariskt mamma till lille Fabian.

Ännu några år kommer New Hope att fortsätta att stötta skolan och dess lärare, men snart är det dags för projektet att stå på egna ben.

Om författaren

Elisabet Lanz administrator