Alla ni som sponsrat priserna i kalendern och alla ni som köpt kalendrar skall veta att en stor del av vår verksamhet finansieras genom er! Vi har redan skickat en del av pengarna till katastrofhjälp i Filippinerna, och under 2014 kommer vi fortsätta att bygga skolor i Mombasa, utveckla barnmorskeprojektet i Amazonas, driva tandvård i Rumänien och mycket, mycket mera!
Ett stort tack till alla fantastiska sponsorer! Vi ser med spänning fram till att få veta vem vinnarna till dessa otroliga priser är. Vem kommer att få en lyx semester på Zanzibar? Vem kommer att kunna bjuda med någon på en superhelg till New York? Skrapa din stjärna varje dag och följ dragningen på vår hemsida och Facebook.
Hos familjen Sulvera försvann alla leksaker från tidigare jular i översvämningen som följde på supertyfonen Haiyan. I kamp mot klockan arbetar SOS Barnbyar för att den här julen ska komma med nytt hopp, till de drabbade familjer som lever i hyddor fyllda med lera och rök. Mer än en månad har gått sedan Haiyan drog in över Tacloban. En banderoll på vägkanten lyder ”Tack till alla länder och till myndigheterna på Filippinerna som hjälper Tacloban”. Mitt emot ingången till SOS barnby i Tacloban står en kvinna, som heter Pamela, hon har en femmånaders bebis på armen. Hon ler åt de människor som går förbi i regnet. Bakom ett skjul av galvaniserad plåt förbereder hennes man slakten av en gris. Familjen är tillsynes på väg att återhämta sig. Men det är inte hela sanningen.
Sammanträngda på 25 kvm under ett rostigt läckande tak, bor tre generationer av familjen Sulvera. De saknar rinnande vatten, toalett och elektricitet. Golvet är byggt av trasiga möbler och flyter på svart lera – en kolossal grogrund för sjukdomar. Pamela har en soppåse på huvudet för att skydda sig mot regnet. Hon försöker hindra barnen från att leka i leran, men misslyckas. Hon pekar på en provisorisk säng. Det är den enda plats där barnen, hennes bebis och fyraåring, tillsammans med deras tre kusiner kan leka. Barnen är mellan två månader och sex år gamla. I skjulet bor Pamela och hennes man, deras föräldrar och svärföräldrar och två systrar. Ingen har något arbete. Pamela pekar på sin sexårige systerson Jay Keam som har stygn i pannan efter en skada den åttonde november. Den dag då det stigande vattnet nästan dödade honom.
”Vi var på SOS-skolan på fredag morgon. Vi blev ombedda att evakuera, men vattnet steg så fort att vi inte kunde ta oss ut. Vi såg små barn i vattnet som skrek efter hjälp. Det var barn vi kände och vi ville hjälpa dem, men insåg att vi inte skulle överleva om vi försökte. Vi satt fast i klassrummet. Vi fick dyka ner i det leriga vattnet för att komma ut genom ett fönster. Jag kan inte simma, men tack vare min bror och far som kunde simma, blev jag räddad. Vi fick sätta oss på taket till skolan.
När vi satt på taket kunde vi se barn som sveptes iväg med vattenmassorna. Vattendjupet var över 2 meter. Vi lyckades plocka upp några av barnen, men många bara flöt förbi. Sedan ramlade Jay Keam i vattnet och slog sig i huvudet. Mirakulöst lyckades vi rädda honom. När vattnet sjönk undan bildade vi en mänsklig kedja för att ta oss högre upp.”
Pamela tystnar. Tårar rinner ner för hennes kinder när hon minns de döda barnen i vattnet. Hon hämtar sig och ler när hon tittar på sin systerson.
”Jay Keam har alltid sett fram emot att gå till SOS-skolan. Han frågar varje dag när han får komma tillbaka. Han saknar en rolig plats att leka på. Hemma är det fullt av lera. Inga av hans leksaker finns kvar. Spiderman, hans favoritleksak, spolades bort tillsammans med allt annat. Han vaknar varje natt när han hör regnet och är rädd för att han ska drunkna” berättar Pamela. Barnen hostar när den rökfyllda luften tränger in i varje vrå av skjulet. Mellan de dagliga regnskurarna försöker familjen Sulvera torka kläder och sängkläder. Eldar brinner på alla gator i ett försök att få bort all bråte som tyfonen orsakat. Under tiden har grisen styckats och bärs nu ut till en väntande pick-up bil. Trots att familjen är i desperat behov av mat kommer grisen att ätas av andra som betalt 200 pesos till Pamelas man. För de pengarna kan familjen köpa tre kilo ris.
SOS Barnbyar arbetar fortfarande med att se till att barn och deras familjer får tillgång till nödvändiga förnödenheter: Mat, vatten, kläder och material för att bygga tillfälliga boenden. Organisationen arbetar ute i samhället med olika familjestärkande program. Så fort all farlig bråte städats bort skall ytterligare en barnvänlig plats öppnas i anslutning till SOS barnbyn Tacloban. Då får Jay Keam och andra barn en säker plats där de kan leka och vara på, till dess SOS skolan är återuppbyggd. Här kommer också barnen få stöd att bearbeta sina trauman.
Under de närmaste veckorna kommer SOS sociala center att åter öppna för att ge föräldrar som Pamela den hjälp de behöver. Under tiden pågår återuppbyggnaden av själva barnbyn. Och vad står på Pamelas önskelista inför Julen? Hennes önskan för julen är att hennes barn snart kan återgå till en normal vardag och att familjen kan hålla ihop. När man varit med om en sådan här katastrof förstår man plötsligt vad som är värdefullt i livet Vissa saker går inte att värdera i pengar.
New Hope försöker dra sitt strå till stacken för att Pamelas önskan skall bli uppfylld. Det kan också du göra genom ditt bidrag till New Hopes insamling!
Däremot har två av SOS barnbyar i Calbayog och Tacloban fått stora skador och New Hope stöttar nu dem i återuppbyggnadsarbetet. Här följer en rapport från fältet:
”Förödelsen i barnbyn i Tacloban är enorm. Hus är raserade, nedfallna träd, lera överallt och döda kroppar som ligger i byn.
Vi har upprättat barnvänliga platser i själva barnbyn i Tacloban där familjer i området kan lämna sina barn dagtid för att själva söka anhöriga, se över sina hem och koncentrera sig på att bygga upp någon form av vardag och liv i förödelsen.Sökandet i det värst drabbade området i Tacloban efter saknade medarbetare samt 305 barn och ungdomar som ingår i SOS Barnbyars familjestärkande program utanför byarna pågår fortfarande. 3 barn som bott hos oss men blivit vuxna och flyttat ut har hittats döda.
De SOS familjer som ingår i vårt familjestärkande program och som kunnat lokaliseras får hjälp med förnödenheter. 73 av barnen (150 totalt) mellan 0-14 år har evakuerats från Tacloban till vår barnby Calbayog med hjälp av inhyrda bussar. Övriga barn, mammor och personal är så länge kvar i Tacloban för att börja röja upp i byn, se över skadorna samt säkra barnbyn från intrång då vissa skelett av husen står kvar och människor vill söka skydd.SOS Barnbyar har under dagarna sedan katastrofen stöttat upp invånare i Tacloban med mat och förnödenheter. Vårt fokus ligger på att ha hand om de barn som blivit föräldralösa eller kommit bort från sina anhöriga och återförena dem med sina nära och kära.
Första teamet med SOS Barnbyars personal som var på plats plundrades på vägen dit. Vårt andra team med SOS personal nådde i tisdags fram med förnödenheter såsom mat, rent vatten och medicin genom hjälp av den filippinska militären. Maten vi har nu på plats i Tacloban kommer att räcka i cirka 1-2 dagar till och att köpa upp förnödenheter i Cebu pågår men staden har begränsat utbud under rådande omständigheter.”
Det är svårt att föreställa sig att naturens krafter kan vara så enorma, att en stad ser ut som en krigsskådeplats. Alla pengar vi får in kommer att gå till återuppbyggnadsarbete och förnödenheter till barnen.
Så här skriver Angelika von Bargen: ”Vår resa var helt fantastisk och vi fick uppleva massor av spännande och mäktiga platser! Vi åkte runt på egen hand i Peking, Xi´an, Guilin, Yangshou & Zhangjiajie och har verkligen sett landsbygden och det ”riktiga” Kina. Nationalparken i Zhangjiajie kan VERKLIGEN rekommenderas. Det är där de spelade in Avatar filmen och dessa mäktiga berg tar andan ur en. Även Tianmen Mountain med Heaven’s Gate och världens längsta linbana på 7 km. Den ena mäktiga upplevelsen avlöste den andra: Muren, Förbjudna Staden mm. Det går inte att räkna upp allt, men dessa 3 veckor känns som 3 mån. minst, med tanke på hur mycket intryck jag fått med mig. Dessutom kommer jag alltid att minns dessa underbara, vänliga människor, som gör allt för att hjälpa till, även om de inte kan ett ord engelska. GOOGLE translate blev vår bästa vän! I år skall jag beställa kalendrar för egen räkning så jag har chans att vinna ännu en resa!”
Så visst är New Hopes kalender en fantastisk present, antingen du ger den till din kund eller till en god vän! Och nu är det dags att köpa kalendrar om man skall ha chans att vinna någon av de fantastiska priserna på 2013 år kalender! Svensk resebransch har varit mycket generös! Många nya företag har sällat sig till de traditionella givarna! Prisbordet har aldrig varit så stort, så i år blir det många som kommer att kunna rapportera från exotiska resmål i likhet med Angelika!
