New Hope barnfond

Tack till alla som bidragit till vår insamling till Filippinerna

ByHelena Hedlund

Tack till alla som bidragit till vår insamling till Filippinerna

Tack alla som bidragit till New Hopes insamling till Filippinerna! Många blev berörda. Både företag och privatpersoner har generöst skänkt pengar! Vi är mycket tacksamma! Tillsammans med en del av intäkten från årets Julkalender fick vi gemensamt ihop SEK 300.000 som öronmärkts till denna katastrofhjälp.

Här följer en rapport från Tacloban inför Julen:

Hos familjen Sulvera försvann alla leksaker från tidigare jular i översvämningen som följde på supertyfonen Haiyan. I kamp mot klockan arbetar SOS Barnbyar för att den här julen ska komma med nytt hopp, till de drabbade familjer som lever i hyddor fyllda med lera och rök. Mer än en månad har gått sedan Haiyan drog in över Tacloban. En banderoll på vägkanten lyder ”Tack till alla länder och till myndigheterna på Filippinerna som hjälper Tacloban”. Mitt emot ingången till SOS barnby i Tacloban står en kvinna, som heter Pamela, hon har en femmånaders bebis på armen. Hon ler åt de människor som går förbi i regnet. Bakom ett skjul av galvaniserad plåt förbereder hennes man slakten av en gris. Familjen är tillsynes på väg att återhämta sig. Men det är inte hela sanningen.

Sammanträngda på 25 kvm under ett rostigt läckande tak, bor tre generationer av familjen Sulvera. De saknar rinnande vatten, toalett och elektricitet. Golvet är byggt av trasiga möbler och flyter på svart lera – en kolossal grogrund för sjukdomar. Pamela har en soppåse på huvudet för att skydda sig mot regnet. Hon försöker hindra barnen från att leka i leran, men misslyckas. Hon pekar på en provisorisk säng. Det är den enda plats där barnen, hennes bebis och fyraåring, tillsammans med deras tre kusiner kan leka. Barnen är mellan två månader och sex år gamla. I skjulet bor Pamela och hennes man, deras föräldrar och svärföräldrar och två systrar. Ingen har något arbete. Pamela pekar på sin sexårige systerson Jay Keam som har stygn i pannan efter en skada den åttonde november. Den dag då det stigande vattnet nästan dödade honom.

Här följer Pamelas berättelse:

”Vi var på SOS-skolan på fredag morgon. Vi blev ombedda att evakuera, men vattnet steg så fort att vi inte kunde ta oss ut. Vi såg små barn i vattnet som skrek efter hjälp. Det var barn vi kände och vi ville hjälpa dem, men insåg att vi inte skulle överleva om vi försökte. Vi satt fast i klassrummet. Vi fick dyka ner i det leriga vattnet för att komma ut genom ett fönster. Jag kan inte simma, men tack vare min bror och far som kunde simma, blev jag räddad. Vi fick sätta oss på taket till skolan.

När vi satt på taket kunde vi se barn som sveptes iväg med vattenmassorna. Vattendjupet var över 2 meter. Vi lyckades plocka upp några av barnen, men många bara flöt förbi. Sedan ramlade Jay Keam i vattnet och slog sig i huvudet. Mirakulöst lyckades vi rädda honom. När vattnet sjönk undan bildade vi en mänsklig kedja för att ta oss högre upp.”

Pamela tystnar. Tårar rinner ner för hennes kinder när hon minns de döda barnen i vattnet. Hon hämtar sig och ler när hon tittar på sin systerson.

”Jay Keam har alltid sett fram emot att gå till SOS-skolan. Han frågar varje dag när han får komma tillbaka. Han saknar en rolig plats att leka på. Hemma är det fullt av lera. Inga av hans leksaker finns kvar. Spiderman, hans favoritleksak, spolades bort tillsammans med allt annat. Han vaknar varje natt när han hör regnet och är rädd för att han ska drunkna” berättar Pamela. Barnen hostar när den rökfyllda luften tränger in i varje vrå av skjulet. Mellan de dagliga regnskurarna försöker familjen Sulvera torka kläder och sängkläder. Eldar brinner på alla gator i ett försök att få bort all bråte som tyfonen orsakat. Under tiden har grisen styckats och bärs nu ut till en väntande pick-up bil. Trots att familjen är i desperat behov av mat kommer grisen att ätas av andra som betalt 200 pesos till Pamelas man. För de pengarna kan familjen köpa tre kilo ris.

Vad sker nu?

SOS Barnbyar arbetar fortfarande med att se till att barn och deras familjer får tillgång till nödvändiga förnödenheter: Mat, vatten, kläder och material för att bygga tillfälliga boenden. Organisationen arbetar ute i samhället med olika familjestärkande program. Så fort all farlig bråte städats bort skall ytterligare en barnvänlig plats öppnas i anslutning till SOS barnbyn Tacloban. Då får Jay Keam och andra barn en säker plats där de kan leka och vara på, till dess SOS skolan är återuppbyggd. Här kommer också barnen få stöd att bearbeta sina trauman.

Under de närmaste veckorna kommer SOS sociala center att åter öppna för att ge föräldrar som Pamela den hjälp de behöver. Under tiden pågår återuppbyggnaden av själva barnbyn.
Och vad står på Pamelas önskelista inför Julen? Hennes önskan för julen är att hennes barn snart kan återgå till en normal vardag och att familjen kan hålla ihop. När man varit med om en sådan här katastrof förstår man plötsligt vad som är värdefullt i livet Vissa saker går inte att värdera i pengar.

New Hope försöker dra sitt strå till stacken för att Pamelas önskan skall bli uppfylld. Det kan också du göra genom ditt bidrag till New Hopes insamling!
SOS Tacloban Philippines

tpa-picture-67087

About the author

Helena Hedlund administrator