Kategori arkiv Alla projekt

AvHelena Hedlund

Besök på kollot vid Daugavpils i Lettland

Helena och Peter har besökt sommarkollot i Lettland som New Hope bidrar till varje sommar.
“Vi körde från Estland efter frukost och kom fram till Daugavpils i södra Lettland tidig eftermiddag. Här möttes vi av Nikolaj Shevchuk, som tillsammans med sin fru och andra frivilliga bedriver kolloverksamhet och annan hjälpverksamhet för fattiga och socialt utslagna i området.”

Fortsätt läs den intressanta reserapporten på deras blogg Freedom Travel >
Sommarkollo i Lettland foto: Nikolaj Shevchuk
(foto: Nikolaj Shevchuk)

AvElisabet Lanz

Besök av intresserade sponsorer på Kiotani skolan

Ibland får våra projekt besök av intresserade supporters till New Hope.  Emily Djärv är utbildad barnsjuksköterska och hon älskar Afrika!  Inför sitt och en väninnas besök till Kenya kontaktade hon New Hope och frågade om det var ok för dem att besöka några av våra projekt. Vi förmedlade kontakten till Mary Wabwire, som ansvarar för Positive Life Kenya och Kiotani Skolan.  Här följer Emilys rapport efter hennes besök i Nairobi:

Dag 1: Vi anlände till Mlolongo tisdagen 11 juni. Mary och de andra tjejerna presenterade sig och välkomnade oss med öppna armar. De berättade om Positive Life Kenya och deras projekt: Kiotani, Tumaini, Community support & outreach samt Women Empowerment Centre. En av tjejerna visade oss runt i Mlolongo och därefter åkte vi ut till City Carton, slumområdet där de flesta bor i skjul av kartong och papp. Vi gjorde hembesök i några skjul där vi fick höra om hur dessa familjer levde.  Trots att vi båda tidigare varit i utsatta områden och kåkstäder i olika delar av Afrika var detta förstås tungt psykiskt. De berättade att många av barnen på Kiotani kommer från denna slum. Efter detta åkte vi hem till Mary där vi träffade en irlänsk tjej där, Aiofe, som jag haft god kontakt med sedan dess. Hon hade arbetat med Positive Life projektet förra året och haft en bidragande roll till förverkligandet av nya Tumaini-skolan. Hemma i Irland arbetar hon som lärare.

Dag 2: Vi åkte ut till Kicheko-slummen och Tumaini-skolan. Myndigheterna hade börjat uppföra sig hotfullt precis innan vi åkte ner till Kenya. Mary & co var frustrerade och visste inte vad de skulle ta sig till. Skolan hotades av nedläggning på grund av låg sanitär standard och husägaren hade en annan hyresgäst som var intresserad av att ta över marken där skolans ruckel fanns.

Vi blev visade runt, barnen sjöng, läste ramsor och berättade om sina framtidsdrömmar. Klassrummen var trånga och det trängdes flera årskurser i varje “klassrum”. Toaletten var ohygienisk och “rastgården” var den smala gången mellan klassrummen. Mary visade oss det nya skolbygget och berättade om drömmen om en riktig skola för barnen.

Dag 3: Besök på Kiotani skolan, som sponsras av New Hope. Avmaskningsprojektet påbörjades. Vi förberedde en föreläsning i bilen på väg dit. Vi var nervösa men det var skönt att ha med läraren Aiofe som hjälpte oss förenkla materialet anpassat till barnen. När alla barn och lärare var samlade i matsalen påbörjades undervisningen om inälvsmask samt goda hygienrutiner (jag är hygienansvarig på mitt jobb hemma så det var en enkel uppgift att förmedla). Jag lärde även ut en “tvätta-händerna-ramsa” på swahili som jag lärt mig i Tanzania. Barnen var aktiva och svarade på frågor samt repeterade ramsan högt. Sedan delade vi ut tabletterna som barnen intog.  Allt dokumenterades! Cate från Positive Life Kenya undervisade om sex och vad som är okej och inte. Barnen sjöng en låt som hette ”Private parts” med tillhörande ramsa.

Därefter visade barnen oss runt. Jag hade köpt med massor med såpbubblor och ballonger hemifrån och det blev succé!! (jag jobbar på en barnakut och vet vad som funkar på barnen) alla var hellyckliga! Svårt att förstå hur tuff bakgrund dessa barn kommer ifrån. Fantastiskt vilken fin oas Kiotani är. Det känns verkligen som att de får bara BARN på riktigt där!

Vi överlämnade vår gåva till skolan. Vi hade samlat in pengar hemma,  och i Nairobi införskaffade vi skolböcker till Kiotani.  Vi köpte skolböcker enligt läroplan i alla ämnen i några exemplar, samt skrivböcker, pennor, kritor, pennvässare, linjaler, sudd osv. 100 tandborstar hade jag med hemifrån.

Efter vi hade varit på Kiotani åkte vi tillbaka till kontoret. Eftersom det var vår sista dag på projektet ville vi tacka för oss och ge en liten överraskning. Ca 2 veckor innan vi åkte startade jag en insamling bland kollegor och familj och vänner, som även min kompis spred till sina anhöriga.

Böckerna och skolmaterialen gick på ca 5000kr. Vi avslutade med att räcka över ett tack-kort där det stod att vi utöver skolmaterialen ville ge dem 300 000 KSH, dvs ca 30 000 kronor!! De började alla gråta och hoppa av lycka, vi grät också. De frågade om de fick lägga pengarna på vad de ville och vi sa ja. Mary sa då att pengarna skulle gå till depositionen för marken vid nya Tumaini Skolan. När vi kom hem till Sverige gjorde jag överföringen och marken är nu deras!! Mary har även bifogat ett kvitto på detta.

Vi var bara på projektet i tre dagar, men det känns helt obeskrivligt att dessa tre dagar gjort sådant avtryck i mitt liv. Jag kan inte ens komma på något negativt att skriva om och vi har verkligen funderat. Jag har aldrig varit med om sådan passion för att hjälpa andra utan personlig vinning. Alla i projektet satsar verkligen allt på att ge barnen utbildning och motivation!

Även stödgruppen för kvinnorna fungerade fint!  De syr skoluniformerna till barnen och andra fina saker och får på så vis utbildning och en liten lön – en verklig win-win situation. Vi fick varsin otroligt fin väska som present sista dagen.

Sedan jag kom hem har jag konstant pratat om denna upplevelse och jag har god kontakt med både Mary och Aiofe. Jag sponsrar nu även en 8-årig flicka som heter Esther och betalar hennes skolgång samt två mål mat om dagen. Jag kommer definitivt åka ner till Kenya igen inom en snar framtid. Det känns som att en del av mitt hjärta stannade kvar där nere.

AvElisabet Lanz

Bufflarna på Rajiv Gandhi Memorial School har fått tillökning

För två år sedan satsade New Hope pengar för att Rajiv Gandhi skolan skulle få större tillgång till buffelmjölk genom att införskaffa tre bufflar till skolan. Det byggdes ett skydd för djuren och man började träna upp några av de äldre pojkarna att ta hand om djuren.


Nu har vi fått meddelande om att de tre bufflarna blivit sex bufflar. Tyvärr blev det tre små tjurkalvar, så det var en besvikelse.  Man ville helst ha ytterligare kossor, för att kunna få ytterligare mjölk och ytterligare djur. Men det är bara att försöka igen, och samtidigt kan man kanske sälja tjurkalvarna och få in en liten slant den vägen.

Bufflarna får vanligtvis beta på området, men under torrperioden, som råder just nu, så har man varit tvungen att köpa in foder till djuren. De äter rishalm och annat hö. Dessutom får de kopra från kokosnötter och hirsh och en del kokt ris. För närvarande producerar de ca 15 liter buffelmjölk om dagen.  Det betyder att alla får en kopp mjölk varje dag.  Dessutom gör man ”curd”, en slags yoghurt. Föreståndarinnan, Alice,  rapporterar att man också gör smör för att tillverka ”ghee”.  ”Ghee” är smält, stelnat smör och det äter man till ris. ”Ghee” anses vara en läckerhet och nu får man ”ghee” till riset 2 ggr per månad, vilket tydligen anses vara mycket lyxigt!
Buffel på barnhemmet
Tyvärr har hettan och torkan slagit hårt mot Andra Pradesh, men på Rajiv Gandhi skolan har man haft tillräckligt med vatten för att kunna göra livet drägligt för bufflarna.  Man har haft temperaturer kring 40 grader och mera, så allt är mycket torrt. Inte ens på  nätterna har det blivit svalt och regnen lyser med sin frånvaro. På grund av den höga värmen har man inte kunna sätta igång med många av de mindre byggprojekt man planerat in. Nu väntar man ivrigt på att monsunregnen skall komma!

AvHelena Hedlund

New Hope 30 år

TravelNews har skrivit en artikel om New Hope som fyller 30 år.

New Hope – reseindustrins barnfond har fyllt 30 år och vi passade på att intervjua stiftelsens förra ordförande Göran Linder och hans son Magnus Linder som är ledamot i styrelsen. Fram till nu har man samlat in 30 miljoner kronor, med en av branschens lägsta adminstrationsavgifter: 3 procent.

Göran var med och startade Reseindustrins barnfond som stiftelsen hette från början, i 22 år satt han som ordförande. Nu har han gått ur styrelsen men är med som ambassadör och bistår vid vissa projekt. Göran grundade resebyrån Linders resor som han drivit tillsammans med Magnus.

Magnus Linder sitter med som ledamot i New Hopes styrelse. Tidigare har han arbetat på Linders resor och Scanworld men har nu lämnat resebranschen och jobbar istället med försäkringsrådgivning.

Hur startades New Hope?

Det startade i Lhasa i Tibet 1988 vi var där på en studieresa med Lufthansa. Med på resan var ledare från alla stora företag i branschen på den tiden, så som Nyman och Schultz och SJ resebyrå. Vi som arbetar i reseindustrin får se mycket av världen, då även den fattigdom och utsatthet som finns. Vi kände att vi ville engagera oss och idén om en egen fond för reseindustrin föddes. Man kan säga att vi redan från början hade med oss omkring 90 procent av branschen eftersom alla stora företag var representerade på resan. Det började med att anställda skänkte en liten summa av sin lön och sen dubblade företaget den summan. Bara under första året lyckades vi samla in en halv miljon, berättar Göran Linder.

Hur kommer det sig att ni bytte namn från Reseindustrins barnfond till New Hope?

För att få med flera företag, det förra namnet var för exkluderande. Vi ville få in företag som kanske inte direkt ser sig som en del av reseindustrin men som tangerar den, säger Magnus Linder.

Hur har ert arbete förändrats genom åren?

Vi hade från början ett väldigt nära samarbete med SOS barnbyar och det var jättebra, men vi försöker att inte gå genom andra organisationer om vi kan klara det själva. Det är bättre att inte vara där de större organisationerna redan är, det är inte på dom platserna vi gör mest nytta. På flyktingförläggningar till exempel är det ofta flera stora organisationer på plats och då försöker vi att engagera oss på annat håll. Vi som är en mindre organisation har andra förutsättningar, säger Göran Linder.

Läs mer på TravelNews >

AvHelena Hedlund

Världens chans nytt svenskt rikslotteri – New Hope är en av nio förmånstagare

Världens chans nytt svenskt rikslotteri – New Hope är en av nio förmånstagare. Spelinspektionen har beviljat tillstånd för ett nytt svenskt rikslotteri Världens chans, där New Hope Reseindustrins Barnfond är en av nio förmånstagare. Målet under 2019 är att engagera 100.000 personer att ge en krona om dagen, vilket möjliggör 2 miljoner kronor till varje organisation för att utveckla verksamheten och hjälpa fler.

– Det här är ett enormt värdefullt initiativ för oss eftersom finansiering är en av våra största utmaningar, säger Elisabet Lanz, från New Hope. Vi ser det också som en bra plattform för oss att nå ut bredare med våra budskap.

Lotteriet Världens Chans är ett nytt initiativ, där nio hjälporganisationer gått samman. Den gemensamma nämnaren är att samtliga organisationer syftar till att stötta och hjälpa när livet prövar. Den långsiktiga finansieringsfrågan är en konstant utmaning i många ideella organisationer idag och den tar mycket tid i anspråk. Det är utifrån den grunden som initiativet Världens Chans kom till. Av varje krona i lotteriet går hälften oavkortat till hjälporganisationerna och hälften till kunderna som vinster.
Världens chans
I Sverige måste den som vill bedriva ett lotteri eller spel ansöka om tillstånd från Spelinspektionen. Nytt från den första januari 2019 är att de internationella spelbolagen, som hittills saknat svenskt tillstånd men ändå erbjudit spel på internet, nu kan få licens för internetspel. Rikslotterier i Sverige bedrivs fortfarande för allmännyttiga ändamål. Idrottsrörelsen har exempelvis länge finansierats på intäkter från bland annat lotterier.

Lotteriet Världens Chans har av Spelinspektionen beviljats tillstånd och kommer inleda försäljning i januari 2019.

– Det känns roligt att komma igång, säger Maria Sandell, som är en av de två initiativtagarna bakom Världens Chans. Vi ser Världens Chans som crowdfunding för samhället, där alla som hjälper tackas med en daglig vinstchans.

Kort fakta om rikslotteriet Världens Chans

Bedrivs till förmån för: Spädbarnsfonden, Giving People, Jontefonden, Randiga Huset, RAV, Talita, Novahuset, Suicide Zero och New Hope. Nio allmännyttiga organisationer som arbetar med att förbättra samhället och stötta medmänniskor när livet prövar.

Koncept: En lott kostar en krona (1kr) om dagen. Hälften av den kronan går till välgörenhet och hälften till vinster i lotteriet. Varje dag får lottköparen en chans att vinna presentkort upp till 50.000kr på attraktiva varumärken, som tack för att man engagerar sig i ett bättre samhälle.

Operativ drift: Världens Chans – kontaktpersoner:
Maria Sandell, Världens Chans, maria@varldenschans.se, 0733 549 607
Erika Jonsson Bernstone, Världens Chans, erika@varldenschans.se, 070 438 39 95
Hemsida: www.varldenschans.se
Försäljningsstart: Januari 2019. Tillstånd utfärdat av Spelinspektionen.