Många av barnen som lämnas kvar i kåkstaden har ingen föräldrar som åker till något jobb. HIV/Aids har slagit hårt mot den vuxna kenyanska befolkningen. Många barn har blivit föräldralösa. Ibland är det någon äldre släkting som tar hand om barnen, ibland lämnas de vind för våg, och förväntas själva sörja för sina yngre syskon.
2001 började Jonas Gejke, som driver en safari firma i Kenya, och skådespelaren Stefan Sauk tala om att ”göra något”. 2003 började Ngamwanza Children Support Centre sin verksamhet. Dagligen kommer ett 50-tal barn i åldern 4-12 år till Centret. Målet för Ngamwanza är att ge dessa utsatta barn en chans till ett acceptabelt liv och att kunna klara sig själva genom att få en skolgång och uppmuntran i deras svåra situation. På centret får de mat och stöd. I många fall är denna mat det enda som barnen får i sig. De små barnen går i kindergarten på centret, medan de äldre barnen går i en statlig skola i närheten. Efter skolan kommer de äldre barnen till Ngamwanza, där de får hjälp med läxläsning. Alla får skoluniformer och skolmaterial genom centret. Då många av barnen varit i kontakt med HIV/Aids genomför man också regelbundna hälsokontroller. Dessutom vinnlägger man sig om att barnen skall få egna intressen. Ibland lyckas man ordna utflykter. Akrobatik och fotboll är populära begivenheter.
Som i alla sådana här projekt finns det en eldsjäl. Hon heter Lydia Njeri Kinyua och hon har varit med från starten 2003. Lydia är förskollärare och psykolog. Genom sitt arbete som utbildare i Aids- frågor kom hon i kontakt med barn som drabbats av sjukdomen genom förlusten av en nära anhörig. Lydia är alltså väl meriterad för det arbete hon gör. Hon har sett hur grymt sjukdomen slår mot barnen. Förutom att ge stöd till barn ingår det också i centrets uppdrag att stötta kvinnor som lever med eller drabbats av HIV/Aids. New Hope gav under 2013 ekonomiskt stöd till driften av centret.
