2023 är första året man genomför Junior High. Alla hade fått nya uniformer (lilarutiga) och nya böcker. Lärarna undervisar nu i specifika ämnen. Man skall också ha speciella ämnessalar för naturkunskap. Man måste ha ett bibliotek och man skall ha en datasal. Alla ni som varit på olika bush skolor i Afrika förstår att en del av detta är utopier för de flesta skolor. Men Rektor Francis gör så gott han kan. Vi besökte skolan någon vecka efter att man börjat läsåret 2023 och då var det bara ca 100 elever på skolan. Systemet är ju nytt och säkert kommer det att bli fler elever när det nya systemet satt sig. Man har dock problem med att flera barn blir kvarhållna hemma i slummen av sina vårdnadshavare när de blir äldre. Vårdnadshavarna anser att barnen kan läsa och det räcker. Nu måste de börja försörja familjen. Socialarbetarna arbetar på att informera och bryta trenden, men de arbetar i uppförsbacke. Det är sorgligt att se, för med lägre utbildning kommer de här barnen aldrig att kunna bryta sig loss ur fattigdomsfällan. Det är ont om lågkvalificerade jobb, och de flesta kommer att få kämpa för sin överlevnad. För flickorna betyder det oftast att de blir bortgifta i en tidig ålder, och sedan är de fast.
Vi träffade alla lärarna och Husföreståndarinnan Eunice. Jag tyckte att de lyckats få ordning på skolan. Allt var rent och snyggt. Visst fanns det underhåll som behövdes, men i stort sett såg allt presentabelt ut. De åkrar som var konstbevattnade hade grönsaker, men på det nya landområdet, där det saknades konstbevattning var allt upptorkat. Mycket sorgligt att se. Om man kunde bevattna det nya landområdet skulle man inte bara slippa virvlande sandstormar, utan också få massor av mera mat till barnen. Detta är en investering på nästan Sek 100.000
Djuren i områden led också av torkan. Vi såg döda zebror och gazeller längs vägen. Ofattbart hur torkan har slagit till mot Kenya, och då finns det värre torka längre norr ut! Farmen på skolan hade fullt med gäss, hönor, kalkoner, getter och kaniner. Kossorna fanns kvar, men just nu kostar de mer än de drar in, då man måste köpa foder till dem. Lärarbostäderna håller på att byggas, och kommer väl att bli klara om någon månad. Det kommer att betyda mycket för skolans lärare.
Att bygga skola i Kenya har varit väldigt spännande – och från tid till annan väldigt frustrerande, men det blev en skola till slut. Om mindre än två år kommer de första ungdomarna från Kiotani att ta studenten, då får vi se hur deras framtid blir!
/Elisabet feb 2023
Föräldrarna är analfabeter och försörjer sig och barnen genom att ta udda arbeten. De har också några getter, som får äta vad som finns på skräphögen bakom skjulen. Getterna vårdas ömt! Varje killing de producerar betyder att föräldrana får pengar till skolavgifter och mat. Föräldrarna gör allt för att barnen skall få gå I skola, men den ekonomiska situationen är mycket ansträngd.
Föräldrarna är skötsamma och strävsamma. Pappan är inte alkoholiserad och han misshandlar inte fru och barn – de är bara fattiga! Jane, som äldsta flicka bar en tung börda. Hennes uppgift var att hålla reda på syskon, passa getter och hjälpa till med hushållet, samtidigt som hon skulle klara av sitt skolarbete. Därför var det en välsignelse när hon med ekonomisk hjälp från Reseseniorerna fick börja på internatskolan Kiotani 2018. Nu fick hon koncentrera sig på stuiderna, och hon blev snabbt bäst I klassen.
2021 gick hon Jane ut grundskolan med toppbetyg, och kunde fortsätta på KenSwed gymnasiet. Jag har träffat Jane flera gånger under åren på Kiotani. Hon var blyg och försagd och sade inte så mycket. När jag nu träffade henne i februari var det en framåt tjej, som frimodigt berättade om sitt liv på KenSwed.
Att vara gymnasist på en internatskola I Kenya är ingen sinekur. Väckning kl. 04.00. Fram till frukost kl. 08.00 ägnar man sig att städa, tvätta sina personliga kläder eller att läsa läxor. Sedan är det skola fram till ca 16.00. Därefter deltar man i olika aktiviteter som sport, diskussionsklubbar, körsång. Efter kvällsmaten får man tid att plugga, och sedan släcks ljuset kl. 21.00. Man sover I våningssängar i en sovsal med ca 60 andra flickor. Alla personliga tillhörigheter har man I en plåtlåda vid ändan av sängen.
På helgerna går man I kyrkan och idkar olika sporter. Sedan har man alltid någon läxa man måste repetera inför kommande vecka. Vilken svensk gymnasist skulle acceptera denna skolgång under 4 år? 2024 tar Jane studenten. Då får vi se om hennes dröm om att bli neurokirurg går i uppfyllelse. Nu njuter hon av att få ägna sig åt studierna till 100%.
New Hopes studenter får en gymnasieutbildning på KenSwed. Skolan och sovsalarna är absolut inte lyxiga. Flickorna bor på skolområdet, medan pojkarna bor en bit bort. Väckning och uppstigning är kl. 04.00. Därefter hjälps alla åt att städa, innan man ger sig i kast med läxläsning. Kl. 08.00 får man frukost (välling och bröd) och sedan är det skoldag fram till eftermiddagen med avbrott för lunch. Då har man ”egen tid” eller ägnar sig åt sport eller andra aktiviteter som diskussionsklubbar eller språkklubbar fram till kvällsmålet ca 18.30. Maten är bönor, majsgröt eller ris. På söndagar får man dessutom ett kokt ägg. Vid några få speciella tillfällen får man kött. Detta kallar man ”Happy Meal”, Detta hör dock till undantagen, och är oftast när en speciell sponsor öppnar på börsen. Efter kvällsmålet läser man läxor fram till 21.00, då alla skall sova. Alla dagar ser likadana ut, utom söndagar. Då anordnas gudstjänst och sedan har man fria aktiviteter. Vilken svensk gymnasist skulle tolerera det här livet under 4 år?
I anslutning till KenSwed finns det en läkarklinik med mödravård för kvinnor i grannskapet. Man har också en egen ambulans, om det skulle bli något allvarligt. Sedan ett par år tillbaka har man också tandvård. Flera tandläkare från Sverige kommer ner och arbetar under några veckor. Man har också ett samarbete med tandläkarhögskolan i Nairobi, så deras studenter kan praktisera på kliniken. När vi var där träffade vi Åsa och Mats Trulsson från Uppsala, som undersökt alla nya elever på skolan. Trots att barnen antagligen ätit mycket mindre godis än svenska barn hade 95% skador på tänderna. Dels har de aldrig borstat tänderna och dels använder man otroligt mycket socker i teet som man dricker under dagen. Så nu får man lära sig hur viktig tandhygienen är. Alla gymnasieelever kan inte bli akademiker. På KenSwed har man också startat olika yrkeskurser. Tanken är att det skall ge ett yrke, som man snabbt kan försörja sig och sin familj på. Ala kurser är kopplade till undervisning i entreprenörskap. För närvarande har man kurser för hårfrisörskor, konditorer och solcellstekninker. Kursernas längd varierar från ett halvår till 2 år. För att säkra att deltagarna har baskunskaper i matematik och engelska måste man ha studentexamen för att bli antagen.
Eleverna var frågvisa och ifrågasättande för att vara kenyanska studenter. Annars brukar alla studenter vara försagda och blyga. Så jag är övertygad om att atmosfären på skolan är bra för eleverna.
/Elisabet mars 2023
Läs mera om Isaac i den här artikeln i en lokal tidningen i Kenya : Isaac Macharia: Retired athlete with big heart for philanthropy | Nation
Isaac är äldsta barnet i en syskonskara på 10. Ingen av hans föräldrar kan skriva och läsa, men de har alltid kämpat för att alla barnen skall få en utbildning. Isaac klarade sig bra i skolan och fick så småningom en plats på en ingenjörsutbildning i Nairobi. Han fick bo hos en god vän 18 kilometer från skolan. Han hade inte pengar till bussbiljett, så han började med att gå en bit. Sedan började han jogga, och till slut sprang han till skolan och hem varje dag.
Problemet var att han slet på sina skor. Han läste om ett välgörenhetslopp i Nairobi där man kunde vinna löparutrustning, så han anmälde sig. Halvvägs genom loppen fick han nys om att om man fick en pallplats så blev man sponsrad till ett marathonlopp i Europa. Så han sprang för livet, och hamnade på prispallen!
Där började Isaacs idrottskarriär med olika marathon lopp runt om i världen. Nu är han pensionär, men det händer att han då och då agerar ”hare”.
Från början var tanken att det skulle bli en skola för framtida atleter, som inte hade pengar till gymnasieutbildning. Det var så Isaac kom i kontakt med Per Olof Hansson, som besökte Kenya tillsammans med ett gäng studenter från Linköpings Universitet. Sedan rullade allt vidare. Så småningom blev Måns Zelmerlöw och Jonas Björkman engagerade. Och skolan blev KenSwed.
Man lägger fortfarande stor vikt på fysiska aktiviteter, men samtidigt jobbar man på att höja den akademiska standarden, och framför allt arbetar man med att få studenterna att tro på sig själva. Hela tiden betonar Isaac att man kan inte bara tycka att livet är orättvist, bara för att man är fattig. Man måste själv ta tag i sitt öde och jobba för sin egen framtid. Isaac besöker skolan regelbundet och har ”pep talks” med eleverna.
Jag blev själv förvånad över hur ”våra” studenter utvecklats. Från att ha varit blyga och försagda flickor och pojkar på sina gamla skolor var de frimodiga och pratade om sina problem och framgångar.
2021 beräknade FN att 193 miljoner människor i världen svalt. Svälten var störst i Afrika eller i krigshärjade områden som Afganistan, Syrien eller Jemen. Sedan kriget började i Ukraina har situationen blivit värre! Vete, majs och matolja var stora exportprodukter från både Ukraina och Ryssland. Vete, majs och matolja är något ett fattigt afrikanskt hushåll behöver för matlagningen varje dag, och flera länder var helt beroende av denna import.
Varför odlar man då inte dessa grödor lokalt? Både Kenya och Etiopien har ju fantastiska jordbruksmarker. Tyvärr har klimatförändringar och torka slagit hårt mot många länder söder om Sahara och på Afrikas Horn. I Kenya har produktionen av spannmål gått ner med 70% pga av torka och brist på regn. Man beräknar att 1,4 milj. kor har dött i svält. I de områden där boskapen dött var boskapen otrolig viktigt. Nomadstammarna vårdade sin boskap, och den representerade hela familjens besparingar. Nu är man utblottad!
Tidigare var svältområdena långt bort från de stora städerna, men nu svälter människor över allt. I New Hopes projekt i Etiopien och Kenya ser vi följderna av svälten. I slummen kring Addis, Nairobi och Mombasa kämpar innevånarna med att få ihop till sitt dagliga bröd. Vi hör ofta historier om att föräldrar avstår att äta för att barnen skall få mat. Man krymper portionerna, så maten skall räcka längre. Många barn får sluta skolan, för föräldrarna har inte råd med skolavgifterna. I takt med att matpriserna rusar i höjden har de skolor New Hope stöttar svårt att få pengarna att räcka till en bra kost för barnen. Fattigdomen och misären breder ut sig, och med den kommer social utsatthet, droger och kriminalitet.
Vi är lyckligt lottade. Vi kan välja bort vissa matvaror som rusar i pris. I stora delar av Afrika är man tvingad att välja bort mat helt och hållet. Så hjälp oss att hjälpa genom att köpa några matpaket i vår gåvoshop.
