Besök av intresserade sponsorer på Kiotani skolan

AvElisabet Lanz

Besök av intresserade sponsorer på Kiotani skolan

Ibland får våra projekt besök av intresserade supporters till New Hope.  Emily Djärv är utbildad barnsjuksköterska och hon älskar Afrika!  Inför sitt och en väninnas besök till Kenya kontaktade hon New Hope och frågade om det var ok för dem att besöka några av våra projekt. Vi förmedlade kontakten till Mary Wabwire, som ansvarar för Positive Life Kenya och Kiotani Skolan.  Här följer Emilys rapport efter hennes besök i Nairobi:

Dag 1: Vi anlände till Mlolongo tisdagen 11 juni. Mary och de andra tjejerna presenterade sig och välkomnade oss med öppna armar. De berättade om Positive Life Kenya och deras projekt: Kiotani, Tumaini, Community support & outreach samt Women Empowerment Centre. En av tjejerna visade oss runt i Mlolongo och därefter åkte vi ut till City Carton, slumområdet där de flesta bor i skjul av kartong och papp. Vi gjorde hembesök i några skjul där vi fick höra om hur dessa familjer levde.  Trots att vi båda tidigare varit i utsatta områden och kåkstäder i olika delar av Afrika var detta förstås tungt psykiskt. De berättade att många av barnen på Kiotani kommer från denna slum. Efter detta åkte vi hem till Mary där vi träffade en irlänsk tjej där, Aiofe, som jag haft god kontakt med sedan dess. Hon hade arbetat med Positive Life projektet förra året och haft en bidragande roll till förverkligandet av nya Tumaini-skolan. Hemma i Irland arbetar hon som lärare.

Dag 2: Vi åkte ut till Kicheko-slummen och Tumaini-skolan. Myndigheterna hade börjat uppföra sig hotfullt precis innan vi åkte ner till Kenya. Mary & co var frustrerade och visste inte vad de skulle ta sig till. Skolan hotades av nedläggning på grund av låg sanitär standard och husägaren hade en annan hyresgäst som var intresserad av att ta över marken där skolans ruckel fanns.

Vi blev visade runt, barnen sjöng, läste ramsor och berättade om sina framtidsdrömmar. Klassrummen var trånga och det trängdes flera årskurser i varje “klassrum”. Toaletten var ohygienisk och “rastgården” var den smala gången mellan klassrummen. Mary visade oss det nya skolbygget och berättade om drömmen om en riktig skola för barnen.

Dag 3: Besök på Kiotani skolan, som sponsras av New Hope. Avmaskningsprojektet påbörjades. Vi förberedde en föreläsning i bilen på väg dit. Vi var nervösa men det var skönt att ha med läraren Aiofe som hjälpte oss förenkla materialet anpassat till barnen. När alla barn och lärare var samlade i matsalen påbörjades undervisningen om inälvsmask samt goda hygienrutiner (jag är hygienansvarig på mitt jobb hemma så det var en enkel uppgift att förmedla). Jag lärde även ut en “tvätta-händerna-ramsa” på swahili som jag lärt mig i Tanzania. Barnen var aktiva och svarade på frågor samt repeterade ramsan högt. Sedan delade vi ut tabletterna som barnen intog.  Allt dokumenterades! Cate från Positive Life Kenya undervisade om sex och vad som är okej och inte. Barnen sjöng en låt som hette ”Private parts” med tillhörande ramsa.

Därefter visade barnen oss runt. Jag hade köpt med massor med såpbubblor och ballonger hemifrån och det blev succé!! (jag jobbar på en barnakut och vet vad som funkar på barnen) alla var hellyckliga! Svårt att förstå hur tuff bakgrund dessa barn kommer ifrån. Fantastiskt vilken fin oas Kiotani är. Det känns verkligen som att de får bara BARN på riktigt där!

Vi överlämnade vår gåva till skolan. Vi hade samlat in pengar hemma,  och i Nairobi införskaffade vi skolböcker till Kiotani.  Vi köpte skolböcker enligt läroplan i alla ämnen i några exemplar, samt skrivböcker, pennor, kritor, pennvässare, linjaler, sudd osv. 100 tandborstar hade jag med hemifrån.

Efter vi hade varit på Kiotani åkte vi tillbaka till kontoret. Eftersom det var vår sista dag på projektet ville vi tacka för oss och ge en liten överraskning. Ca 2 veckor innan vi åkte startade jag en insamling bland kollegor och familj och vänner, som även min kompis spred till sina anhöriga.

Böckerna och skolmaterialen gick på ca 5000kr. Vi avslutade med att räcka över ett tack-kort där det stod att vi utöver skolmaterialen ville ge dem 300 000 KSH, dvs ca 30 000 kronor!! De började alla gråta och hoppa av lycka, vi grät också. De frågade om de fick lägga pengarna på vad de ville och vi sa ja. Mary sa då att pengarna skulle gå till depositionen för marken vid nya Tumaini Skolan. När vi kom hem till Sverige gjorde jag överföringen och marken är nu deras!! Mary har även bifogat ett kvitto på detta.

Vi var bara på projektet i tre dagar, men det känns helt obeskrivligt att dessa tre dagar gjort sådant avtryck i mitt liv. Jag kan inte ens komma på något negativt att skriva om och vi har verkligen funderat. Jag har aldrig varit med om sådan passion för att hjälpa andra utan personlig vinning. Alla i projektet satsar verkligen allt på att ge barnen utbildning och motivation!

Även stödgruppen för kvinnorna fungerade fint!  De syr skoluniformerna till barnen och andra fina saker och får på så vis utbildning och en liten lön – en verklig win-win situation. Vi fick varsin otroligt fin väska som present sista dagen.

Sedan jag kom hem har jag konstant pratat om denna upplevelse och jag har god kontakt med både Mary och Aiofe. Jag sponsrar nu även en 8-årig flicka som heter Esther och betalar hennes skolgång samt två mål mat om dagen. Jag kommer definitivt åka ner till Kenya igen inom en snar framtid. Det känns som att en del av mitt hjärta stannade kvar där nere.

Om författaren

Elisabet Lanz administrator