ByElisabet Lanz

Snart har Kiotani skolan ett andra elevhem

Då kan man ta emot ännu fler barn från Nairobis slum. Det första elevhemmet, Bengt’s House, byggdes 2016 och det var massor med glada barn från Mlolongo slummen som fick sitt hem på Kiotani skolan. Sedan dess har skolan byggts ut med matsal och klassrum och snart finns det ett andra elevhem!

Målet är att skolan skall ha 4 elevhem med plats för ca 80 barn på varje hem, så man kan säga att vi kommit halvvägs.  Hemmet består av två stora sovsalar där barnen sover i våningssängar. De få privata saker man har får man ha i ett skåp.   För många av barnen som kommer hit är det första gången de får en egen säng med egna lakan och egen filt. Hemma i kyffet i slummen sover man där det blir plats!

I sovsalen sover man. Läxläsningen gör man i något av klassrummen eller i matsalen/aulan. Om man skall spela spel eller dansa eller leka inomhuslekar, så använder man också matsalen. De äldre barnen hjälps åt att städa elevhemmet, men även de mindre barnen får lära sig att bädda sängen varje dag och hålla ordning.

På Kiotani skolan finns det 15 vuxna, som tar hand om de 160 barn som finns på skolan i dagsläget. De flesta är lärare (12 stycken), men även lärarna arbetar aktivt med barnen utanför skoltid, övervakar läxläsning och måltider och arrangerar lekar. Sedan finns det en kock, en husfru och en kurator som försöker skapa en välkomnande atmosfär på skolan. Meningen är att barnen skall uppleva Kiotani som sitt hem under terminerna.

När det andra elevhemmet blir klart kommer man ha plats för ytterligare 80 barn, men det är beslutat att man skall utvidga verksamheten stegvis för att de barn som finns på skolan i nuläget fortsatt skall känna sig trygga. Dessutom måste man hitta sponsorer till alla nya barn, så driften på skolan är säkrad.

ByElisabet Lanz

Vad gör en kurator på Kiotani skolan?

Vad händer när mer än 100 barn mellan 3 och 15 år skall leva tillsammans på en skola? Alla barn har tuffa liv bakom sig. En del av barnen har blivit utsatta för övergrepp och kanske själva varit mobbare. Många av barnen har ingen förälder, medan andra kanske har en förälder som inte riktigt orkat med att uppfostra dem. Hur får man sådana barn att ändra livsstil?

På skolan får barnen visserligen sova i egen säng och får mat vid regelbundna tider. De får kläder och skor. Men det  finns också regler att följa. Och man måste inordna sig I systemet.

På Kiotani skolan finns sedan mer än ett halvt år tillbaka Lilian! Lilian kallas “Child Mentor”, vilket motsvarar ungefär en skolkurator.  Lugnt och sakligt förklarar hon att det första som måste till är “tillit”. I de här barnens värld har det många gånger saknats en vuxen, som de kunnat lita på. Om man är van att ständigt bli åthutad med hugg och slag, så kan det vara svårt att förstå att man själv inte skall slå de som är mindre och svagare.

Alla barn har sina speciella problem. Många  av barnen är HIV smittade, och här jobbar Lilian på att få dem att förstå att de har lika stora chanser att lyckas i livet som alla andra barn. De måste naturligtvis lära sig hur viktigt det är att ta medicinerna på rätt tid, men förutom det är det lika viktigt för dem att göra läxorna och se till att de får bra resultat i skolan.

Flera barn har blivit utsatta för sexuella trakasserier och våldtäkter innan de kom till skolan. Bara det faktum att det finns någon som nu ger de här barnen extra uppmärksamhet och som de lär sig att lita på betyder mycket för rehabiliteringen. Att få dem att berätta och förstå att det de berättar är i förtroende tar tid. Sexuella övergrepp är ett problem i miljön där barnen kommer från. På Kiotani har lärarna fått specialutbildning hur man skall undervisa barnen i sexualkunskap, men också hur man skall få barnen att förstå att man inte behöver underkasta sig en vuxen hur som helst. Som barn har man också rättigheter.  Och att flickor och pojkar är lika mycket värda!

Längtar barnen hem? Visst kan de sakna sina syskon ibland, men på det stora hela är man införstådd med att det är ett privilegium  att få vara på skolan. Nu är skolan “hemma” och alla vet hur viktigt det är att vara duktig i skolan. Det är biljetten till ett bättre liv!

På eftermiddagar och helger organiserar Lilian lekar och andra aktiviteter.  Allt som har med dans och musik är favorit sysselsättning. Men man spelar också fotboll, hoppar rep och leker kurragömma.  Det finns Lego och pussel på skolan, och det försöker Lilian intressera barnen för. Det är svårt att leka med leksaker när man inte är van vid det.  Schack och Othello har man inte prövat ännu.

Läxläsningen hjälper de vanliga lärarna till med.  Vi försökte ta reda på om Lilian läser sagor eller har annan högläsning med barnen, men tyvärr fick vi inget svar om detta.

Lilian har tidigare arbetat i social utsatta områden, så hon kan livet i slummen utan och innan. Nu bor hon på skolan, så hon finns alltid till hands för barnen. På Kiotani finns det förutom Lilian och lärarna,  en husfru, som sköter allt som har med elevhemmet att göra och en kock, som lagar maten.   Visst vore det önskvärt med ytterligare personal som kunde trösta och hjälpa, men det tillåter tyvärr inte ekonomin.  Låt oss hoppas att Lilian trivs med barnen och livet på skolan  och att hon fortsätter med sitt arbete  under manga år framöver. Om det är något de här barnen behöver är det stabilitet och kontinuitet I sina liv.

 

ByElisabet Lanz

Donation av musikinstrument till minne av Adhiambo Nyadwe

När Adhiambo Nyadwe gick bort var det naturligt att göra något för barnen på Kiotani till hennes minne. Adhiambo Nyadwe kom från Kenya. Även om vuxit upp med sin mamma i Sverige så var det i Kenya hennes hjärta fanns kvar.

Under många år arbetade Adhiambo inom fritidsverksamheten i Sundbybergs kommun. Hennes specialitet var att engagera barnen genom sång och musik. Det är många barn som genom Adhis försorg fått vara med i Luciatåg, och sjunga i körerna på skolavslutningarna. Rekordet lär vara 160 barn i samma kör!  Och det var inte bara Idas sommarvisa man fick lära sig. Hon lärde dem också afrikanska sånger som ”Malaika”  och  ”Jambo, Jambo Kenya”.

 

Våren 2019 dog Adhiambo i cancer på Stockholms Sjukhem. Många sörjde henne och till hennes minne samlades det in pengar till musikinstrument till Kiotani Skolan utanför Nairobi. I oktober överlämnades instrumenten, och det var ingen gräns på barnens glädje! Rytmen har man i blodet och trumma kan man göra på allt möjligt, exempelvis en tom plastflaska, men nu fick man riktiga trummor! Och tamburiner och trianglar och en massa andra instrument.  Det köptes också in en synth, som man på sikt skall lära sig spela på.

Instrumenten överlämnades mycket officiellt i närvaro av en av Adhis kusiner  och ceremonien avslutades med ett gigantiskt kak- och tårtkalas. Plus att man fick dricka hur mycket Fanta och Sprite man ville.  Alla barnen var hellyckliga!

ByElisabet Lanz

Klass 4 på Kiotani skolan utanför Nairobi får nya skolböcker genom New Hope

Kenya håller på att strukturera om hela sitt skolsystem.  2020 har alla barn från förskola till och med klass 4 börjat läsa efter den nya läroplanen.  Skillnader?  Man skall ägna mera tid åt estetiska ämnen, som konst och musik.

Lågstadiet blir totalt 8 klasser: 2 nivåer förskoleklasser och 6 klasser ”primary school”.  2022 skall reformen av lågstadiet vara genomförd till och med klass 6.

Efter Primary school skall man fortsätta 3 år på på junior high school och därefter 3 år på senior high school, men denna process påbörjar man först 2023. Därefter är man behörig att söka till Universitet och högskolor.

Vad betyder detta för de skolor som New Hope stöttar i Kenya? Alla läroböcker skall bytas ut!  Detta är en stor kostnad för alla landets skolor, eller rättare sagt för alla föräldrar som har barn i skolåldern.  För i Kenya tillhandahåller skolan normalt inte läroböcker och skolmaterial.  Det måste den enskilde eleven ordna på egen hand.

På Kiotani går barn, vars föräldrar (om de har någon förälder) absolut inte har råd att ge sina barn skolgång, så på Kiotani får alla barn tillgång till skolböcker genom skolan.  Vanligtvis lämnas böckerna från klass till klass, men nu är det alltså order på att samtliga böcker skall följa den nya läroplanen. Om man inte använder de rekommenderade böckerna riskerar man att förlora sin licens att driva skola.

Tack vare julgåvan från Blomgren Travel Group fick fjärdeklassarna på Kiotani sina nya böcker i januari 2020!  Man kan faktiskt säga att denna klass är priviligierad.  De kommer att få nya böcker även i klass 5 och 6, innan de lämnar dem vidare till klassen som följer efter dem. Så självklart var det glada miner när böckerna delades ut!

Tack Blomgren Travel Group och alla privata givare som bidragit till gåvan!

ByElisabet Lanz

Hur ser undervisningen ut på en särskola i Andrapradesh?

Barnen på Rajiv Gandhi Memorial school for the Physically Challenged har alla ett handikapp. Margareta Edeland, före detta språklärare i spanska och franska och hennes dotter Kristina Edeland, rektor i grundskola och grundsärskola i Härryda, har under en vecka besökt skolan i Andrapradesh och från dem har vi fått följande rapport:

Sedan ett år tillbaka betalar New Hope lönerna för en lärare i det lokala språket telugu och en lärare i hindi sedan ett år tillbaka.  Vi hälsade på i klassrummet där lärare Keku undervisade elever i tionde årskursen i telegu. Vi hälsade också på årskurs 10 under en hindilektion där läraren heter Malaki undervisade. Båda har gedigen utbildning i telegu respektive hindi.

I intervjun med eleverna är de mycket nöjda med undervisningen. Lektionen i telugu handlade om indisk konst. Lektionen i hindi om hur viktigt vatten är för vår överlevnad. Eleverna säger att de vill lära sig mer om indisk kultur, historia och författare. När vi frågade vad de önskar sig mest av allt är det ett bibliotek med böcker på telegu.

Malaki, läraren i hindi,  pratade hindi och förklarade på telegu. Eleverna har utvecklats både skriftligt och att läsa hindi säger hon. I intervjun med lärarna säger de att de tror att 9 av 10 av eleverna kommer att  klara inträdesprovet för att komma in på college.

Lärarna trivs bra med sina arbeten. Läraren i telegu, Keku,  har själv ett litet handikapp och han tror därför att han förstår eleverna väl. De ser båda att eleverna har utvecklats under det här året, både skriftligt och muntligt. I undervisningen planerar Keku att bjuda in författare från området för att prata om sina böcker och låta eleverna debattera det skrivna. Han planerar också debatter om olika områden, att låta eleverna skriva uppsatser, lära mer om poesi, konst, sociala och etiska frågor. Det finns inte lärarhandledning i språk, utan lärarna läser in sig i ämnet de ska undervisa om och skapar lektioner efter eget huvud.

Keku berättade att 800 000 människor har telegu som modersmål och att 8 dagstidningar ges ut på detta för oss okända språk. Han önskar sig också ett bibliotek med böcker och flera exemplar av tidningar.

Malaki menar att eleverna har lätt för att lära, och att de skulle kunna utvecklas mer i hindi om de får mer undervisning och hon skulle gärna undervisa mer. Hindi är ju det officiella och största språket i Indien, och alltså otroligt viktigt för de här barnen.

Vårt intryck är att båda lärarna är duktiga lärare, att de är välplanerade och engagerade i undervisningen och eleverna. Eleverna är väldigt positiva till skolan och till undervisningen.

Vi ser mycket god undervisning, intresserade elever och lärare, om än i svenska ögon mycket konservativ och nationalistisk undervisning, vilket är normalt i Indien. Båda lärarna önskar sig högre lön, vilket vi instämmer i då vi förstår att andra lärare har mycket högre lön.

Vi ämnar hjälpa till att skapa början på ett bibliotek under och efter vårt besök på Rajiv Gandhi hemmet.

Hälsningar,

Margareta Edeland, före detta språklärare i spanska och franska.

Kristina Edeland, rektor i grundskola och grundsärskola årskurs 4-9 (lärarutbildad i engelska och idrott).