New Hope barnfond

Yearly Archive 2019

ByHelena Hedlund

Hur har det gått för våra Starehe-elever?

Tänk vad ett litet bidrag varje månad kan för en flickas framtid!

För några månader sedan sammanstrålade jag med tre flickor, Sharon, Stella och Florence i Nairobi.  Jag hade bjudit in dem till middag tillsammans med de vänner jag reste tillsammans med.

Det var så där 4-5 år sedan jag sist såg flickorna och då var de blyga och försagda iklädda skoluniform.  Jag hade bett mina vänner att vara beredda på att ”hålla igång konversationen” och försöka vara lite omhändertagande.
Sharon
Så uppenbarar sig tjejerna – ärtigt klädda i nästan avant garde afrikansk stil – och det är de som tar över hela middagssällskapet!  De var öppna, framåt  och bjussade på sig själva, intresserade av vår resa och av världens problem. Vi pratade om all från kvinnofrågor till korruption, från mat till framtidsdrömmar. Det blev en helkväll!

Vilka var då dessa tre flickor? Under fyra år betalade Ticket deras skolavgifter genom New Hope. Utan detta ekonomiska stöd hade de aldrig fått fortsätta på gymnasiet och efter studenten till olika universitet.

Sharon har läst ekonomi på Kenyatta University och arbetar numera som assistent till en kvinna som driver en av de första
Stellabemanningsföretagen i Kenya.  Dessutom har Sharon börjat designa kläder i afrikansk stil, som hon säljer till vänner och bekanta.

Stella hade studerat på Nairobi University och är också ekonom. Hon hade precis fått ett jobb som revisor på KPMG, och såg fram emot att börja den internutbildning som de erbjudit henne.  Någonstans i framtiden hoppas hon att det jobbet skall ge henne möjligheter att få uppdrag även utanför Kenya.

Florence hade tagit sin bachelor på Media University of Nairobi bara några dagar innan vi träffades, och hon skulle nu börja jaga jobb.
Florence
Alla tre flickorna arbetar ideellt med olika välgörenheter och är med i alumniföreningen för sin gamla skola, Starehe, där man har ett speciellt mentorprogram för de flickor som nu går på skolan.  Underbart att se att tanken på att man skall ”betala tillbaka”  finns med i flickornas tankevärld, för utan det stöd de fick under sin gymnasietid hade de aldrig utvecklats till dessa frimodiga och stolta kvinnor.
Starehe-tjejerna 2019

ByHelena Hedlund

Besök på kollot vid Daugavpils i Lettland

Helena och Peter har besökt sommarkollot i Lettland som New Hope bidrar till varje sommar.
”Vi körde från Estland efter frukost och kom fram till Daugavpils i södra Lettland tidig eftermiddag. Här möttes vi av Nikolaj Shevchuk, som tillsammans med sin fru och andra frivilliga bedriver kolloverksamhet och annan hjälpverksamhet för fattiga och socialt utslagna i området.”

Fortsätt läs den intressanta reserapporten på deras blogg Freedom Travel >
Sommarkollo i Lettland foto: Nikolaj Shevchuk
(foto: Nikolaj Shevchuk)

ByHelena Hedlund

Besök av intresserade sponsorer på Kiotani skolan

Ibland får våra projekt besök av intresserade supporters till New Hope.  Emily Djärv är utbildad barnsjuksköterska och hon älskar Afrika!  Inför sitt och en väninnas besök till Kenya kontaktade hon New Hope och frågade om det var ok för dem att besöka några av våra projekt. Vi förmedlade kontakten till Mary Wabwire, som ansvarar för Positive Life Kenya och Kiotani Skolan.  Här följer Emilys rapport efter hennes besök i Nairobi:

Dag 1: Vi anlände till Mlolongo tisdagen 11 juni. Mary och de andra tjejerna presenterade sig och välkomnade oss med öppna armar. De berättade om Positive Life Kenya och deras projekt: Kiotani, Tumaini, Community support & outreach samt Women Empowerment Centre. En av tjejerna visade oss runt i Mlolongo och därefter åkte vi ut till City Carton, slumområdet där de flesta bor i skjul av kartong och papp. Vi gjorde hembesök i några skjul där vi fick höra om hur dessa familjer levde.  Trots att vi båda tidigare varit i utsatta områden och kåkstäder i olika delar av Afrika var detta förstås tungt psykiskt. De berättade att många av barnen på Kiotani kommer från denna slum. Efter detta åkte vi hem till Mary där vi träffade en irlänsk tjej där, Aiofe, som jag haft god kontakt med sedan dess. Hon hade arbetat med Positive Life projektet förra året och haft en bidragande roll till förverkligandet av nya Tumaini-skolan. Hemma i Irland arbetar hon som lärare.

Dag 2: Vi åkte ut till Kicheko-slummen och Tumaini-skolan. Myndigheterna hade börjat uppföra sig hotfullt precis innan vi åkte ner till Kenya. Mary & co var frustrerade och visste inte vad de skulle ta sig till. Skolan hotades av nedläggning på grund av låg sanitär standard och husägaren hade en annan hyresgäst som var intresserad av att ta över marken där skolans ruckel fanns.

Vi blev visade runt, barnen sjöng, läste ramsor och berättade om sina framtidsdrömmar. Klassrummen var trånga och det trängdes flera årskurser i varje ”klassrum”. Toaletten var ohygienisk och ”rastgården” var den smala gången mellan klassrummen. Mary visade oss det nya skolbygget och berättade om drömmen om en riktig skola för barnen.

Dag 3: Besök på Kiotani skolan, som sponsras av New Hope. Avmaskningsprojektet påbörjades. Vi förberedde en föreläsning i bilen på väg dit. Vi var nervösa men det var skönt att ha med läraren Aiofe som hjälpte oss förenkla materialet anpassat till barnen. När alla barn och lärare var samlade i matsalen påbörjades undervisningen om inälvsmask samt goda hygienrutiner (jag är hygienansvarig på mitt jobb hemma så det var en enkel uppgift att förmedla). Jag lärde även ut en ”tvätta-händerna-ramsa” på swahili som jag lärt mig i Tanzania. Barnen var aktiva och svarade på frågor samt repeterade ramsan högt. Sedan delade vi ut tabletterna som barnen intog.  Allt dokumenterades! Cate från Positive Life Kenya undervisade om sex och vad som är okej och inte. Barnen sjöng en låt som hette ”Private parts” med tillhörande ramsa.

Därefter visade barnen oss runt. Jag hade köpt med massor med såpbubblor och ballonger hemifrån och det blev succé!! (jag jobbar på en barnakut och vet vad som funkar på barnen) alla var hellyckliga! Svårt att förstå hur tuff bakgrund dessa barn kommer ifrån. Fantastiskt vilken fin oas Kiotani är. Det känns verkligen som att de får bara BARN på riktigt där!

Vi överlämnade vår gåva till skolan. Vi hade samlat in pengar hemma,  och i Nairobi införskaffade vi skolböcker till Kiotani.  Vi köpte skolböcker enligt läroplan i alla ämnen i några exemplar, samt skrivböcker, pennor, kritor, pennvässare, linjaler, sudd osv. 100 tandborstar hade jag med hemifrån.

Efter vi hade varit på Kiotani åkte vi tillbaka till kontoret. Eftersom det var vår sista dag på projektet ville vi tacka för oss och ge en liten överraskning. Ca 2 veckor innan vi åkte startade jag en insamling bland kollegor och familj och vänner, som även min kompis spred till sina anhöriga.

Böckerna och skolmaterialen gick på ca 5000kr. Vi avslutade med att räcka över ett tack-kort där det stod att vi utöver skolmaterialen ville ge dem 300 000 KSH, dvs ca 30 000 kronor!! De började alla gråta och hoppa av lycka, vi grät också. De frågade om de fick lägga pengarna på vad de ville och vi sa ja. Mary sa då att pengarna skulle gå till depositionen för marken vid nya Tumaini Skolan. När vi kom hem till Sverige gjorde jag överföringen och marken är nu deras!! Mary har även bifogat ett kvitto på detta.

Vi var bara på projektet i tre dagar, men det känns helt obeskrivligt att dessa tre dagar gjort sådant avtryck i mitt liv. Jag kan inte ens komma på något negativt att skriva om och vi har verkligen funderat. Jag har aldrig varit med om sådan passion för att hjälpa andra utan personlig vinning. Alla i projektet satsar verkligen allt på att ge barnen utbildning och motivation!

Även stödgruppen för kvinnorna fungerade fint!  De syr skoluniformerna till barnen och andra fina saker och får på så vis utbildning och en liten lön – en verklig win-win situation. Vi fick varsin otroligt fin väska som present sista dagen.

Sedan jag kom hem har jag konstant pratat om denna upplevelse och jag har god kontakt med både Mary och Aiofe. Jag sponsrar nu även en 8-årig flicka som heter Esther och betalar hennes skolgång samt två mål mat om dagen. Jag kommer definitivt åka ner till Kenya igen inom en snar framtid. Det känns som att en del av mitt hjärta stannade kvar där nere.

ByHelena Hedlund

Bufflarna på Rajiv Gandhi Memorial School har fått tillökning

För två år sedan satsade New Hope pengar för att Rajiv Gandhi skolan skulle få större tillgång till buffelmjölk genom att införskaffa tre bufflar till skolan. Det byggdes ett skydd för djuren och man började träna upp några av de äldre pojkarna att ta hand om djuren.


Nu har vi fått meddelande om att de tre bufflarna blivit sex bufflar. Tyvärr blev det tre små tjurkalvar, så det var en besvikelse.  Man ville helst ha ytterligare kossor, för att kunna få ytterligare mjölk och ytterligare djur. Men det är bara att försöka igen, och samtidigt kan man kanske sälja tjurkalvarna och få in en liten slant den vägen.

Bufflarna får vanligtvis beta på området, men under torrperioden, som råder just nu, så har man varit tvungen att köpa in foder till djuren. De äter rishalm och annat hö. Dessutom får de kopra från kokosnötter och hirsh och en del kokt ris. För närvarande producerar de ca 15 liter buffelmjölk om dagen.  Det betyder att alla får en kopp mjölk varje dag.  Dessutom gör man ”curd”, en slags yoghurt. Föreståndarinnan, Alice,  rapporterar att man också gör smör för att tillverka ”ghee”.  ”Ghee” är smält, stelnat smör och det äter man till ris. ”Ghee” anses vara en läckerhet och nu får man ”ghee” till riset 2 ggr per månad, vilket tydligen anses vara mycket lyxigt!
Buffel på barnhemmet
Tyvärr har hettan och torkan slagit hårt mot Andra Pradesh, men på Rajiv Gandhi skolan har man haft tillräckligt med vatten för att kunna göra livet drägligt för bufflarna.  Man har haft temperaturer kring 40 grader och mera, så allt är mycket torrt. Inte ens på  nätterna har det blivit svalt och regnen lyser med sin frånvaro. På grund av den höga värmen har man inte kunna sätta igång med många av de mindre byggprojekt man planerat in. Nu väntar man ivrigt på att monsunregnen skall komma!

ByHelena Hedlund

”Mask i magen” är ett gissel för stora delar av mänskligheten

När man lever i fattigdom och under dåliga sanitära förhållanden sprider sig olika typer av inälvsmask lätt. Barnen smittar varandra i skolan och hela familjer blir sedan smittade. Resultatet blir att barnens immunförsvar hämmas och att de blir trötta och ”hängiga”.


WHO har många rapporter om hur skadliga dessa parasiter kan vara och på många håll i världen pågår det olika statliga aktiviteter på skolorna. Det har till och med cirkulerat en slogan att det är viktigare att förse ett barn med avmaskningspiller än med skoluniform. Genom statlig försorg delar man ut avmaskningsmedel till alla skolbarn i många länder. Under perioder har även kenyanska myndigheterna gjort detta, men tyvärr sker det numera mest spontant, och ingen på hälsoministeriet verkar veta var man egentligen skall få medicinen från.

Många av de barn som New Hope arbetar med i Kenya får redan i utgångsläget inte tillräckligt med näring. Därför är det katastrofalt att bära på parasiter som tillgodogör sig en del av den lilla maten som barnen får i sig varje dag. Flera undersökningar visar att inälvsmask hämmar barnen. Barnen på Kiotani skolan och Tumaini skolan i Nairobi tillhör absolut denna riskgrupp. De får inte i sig mat i överkant, så det minskade näringsintaget betyder mycket. För de här barnen räknas varje kalori! Så länge barnen lever kvar i Mlolongo slummen lever de under miserabla sanitära förhållanden. Tumainiskolans lekplats är i stort sett en soptipp!

Sedan sommaren 2019 har New Hope därför startat ett ”avmaskningsprogram” på Kiotani och Tumaini skolorna utanför Nairobi. Sponsor för att starta upp projektet är SAS U-Assist och vi hoppas att vi skall kunna samla in den fortsatta kostnaden för projektet genom bidrag från vår webb butik.

Emily Djärv, en sjuksköterska från Sverige var med vid introduktionen bland barnen. Hon och lärarna undervisade barnen om vikten av god handhygien och visade bilder och berättade hur maskarna ser ut och hur de förökar sig inne i kroppen. Hela personalen var på plats och fick också var sin tablett för att hindra den fortsatta spridningen.

2020 skall New Hope  utvärdera programmet tillsammans med Positive Life. Om det har lyckats hoppas vi att lärarna märker en skillnad på barnen och att sjukfrånvaron på skolorna gått ned.